Fråga museet
Fråga:Jag håller på att skriva ett projektarbete om Solna kyrka och har intresserat mig för om det finns några spår från övergången mellan asatro och den kristna tron i eller vid Solna kyrka. Efter vad jag har förstått så var övergången inte alltid lätt och man valde ibland att flytta med tex runstenar eller annat som hörde till "den gamla tron".
Var kan jag hitta mer information om detta tror du/ni?
Tack för en väldigt bra och informativ hemsida!
Svar:
Din fråga är mer komplex än man först kan tro. Det är inte alltid så tydligt vad som kännetecknar övergången mellan förkristen religion och kristendomen. Först och främst så måste jag nämna några grundläggande fakta… Kristendomen fick ett genomslag under 1000-talet i Mälardalen. Självklart var den känd långt tidigare (man kan se kristna influenser från 500-600-tal) men antalet människor som kallade sig för kristna i Mälardalen var mycket få. Av pragmatiska orsaker kan vissa ha kallat sig för kristna i kontakt med andra kristna, i t ex handelssituationer. Ansgar fick alltså inget större genomslag och kristendomen är närmast osynlig i det arkeologiska materialet under 900-tal (vissa undantag finns). Hur övergången till kristendomen gick till finns det olika uppfattningar om. I många fall finns det mer eller mindre starka indicier på att detta skedde vid överordnade beslut som t ex vid ting. Sannolikt fanns det en period av konflikt mellan den gamla och den nya tron. Systemen är så pass väsensskilda att de knappast kan ha fungerat tillsammans. För att komplicera det ytterligare så kan man anta att det i början inte var från den äldre tron som konflikten startade. Sannolikt var det när kristendomen hävdade exklusivitet som det blev lite tjafsigt… En polyteistisk religion som ”asatron” (faktum är att benämningen asatro är en 1800-talskonstruktion) brukar inte ha några större problem med att inlemma nya element i sitt system. Det var när de kristna började lägga sig i kulten som problemen startade…
Du nämner runstenar som ett möjligt material men faktum är att runstenarna i nästan samtliga fall var kristna monument (då talar jag om de runstenar som är från 1000-talet, vilket nästan samtliga stenar från Mälardalen är. Det finns dock undantag och de äldre stenarna är självklart ej kristna men de är väldigt sällsynta. Det finns dock ett intressant fynd i Tomteboda som jag återkommer till). Det finns ett runstensfynd i Solna kyrka som tyvärr är ett fragment med en något otydlig text. Förmodligen står namnet Andvitr på stenen. Fragmentet tillhör de ”normala” runstenarna från 1000-talet och skall ses i en tidigkristen kontext. Ristaren och dennes familj var alltså redan kristna. Anledningen till att kristna runstenar står vid eller i kyrkor kan vara att man ville flytta in dem i kyrkan. Detta kanske gjordes av släktingar till de som nämns på stenen. Under den tidigaste kristna tiden i Mälardalen fanns inga, eller åtminstone mycket få, kyrkobyggnader. Detta kan vi se genom de tidigkristna gravar som vi arkeologer hittar vid de äldre hedniska gårdsgravfälten. Man har alltså fortsatt begrava sina döda på de gamla gravfälten men med nya kristna begravningstraditioner. När kyrkorna började byggas (främst 1100-tal) så övergav man traditionen med gårdsgravfält och började begrava sig vid kyrkogårdarna.
Så till själva huvudfrågan… Det finns självklart material och lämningar som kommer från den förkristna perioden i närheten av Solna kyrka. I Tomteboda, vid den ”nya” postterminalen har det gjorts intressanta fynd av äldre bild- och runstenar. Dessa kommer definitivt från förkristen tid. Dock inte från själva religionsskiftet utan från 400-600-tal… Det som skulle vara intressant för dig är just dessa tidigkristna gravar som INTE är knutna till kyrkogårdar. Dessa tillhör ju övergångsfasen. Sannolikt har det funnits sådana i närheten av Solna, kanske vid det som idag heter Lindhagens kulle, Norra kyrkogården. Där finns uppgifter om ett försvunnet gravfält som kanske har tillhört en försvunnen gård Otersta. Problemet är att det knappast finns kvar någon förhistorisk kulturmiljö kring Solna. Eventuella gravfält är oftast borta. Av intresse är också vissa gamla orts- och gårdsnamn. Lunda finns ju i närheten och det kan eventuellt indikera en förkristen kultplats.
Jag avslutar med att rekommendera lite böcker. Steinsland, Gro. 2007. Fornnordisk religion. Natur och kultur. Stockholm.
Hamilton, John.2005. Solnas sista gravar. I Uppdrag arkeologi no 2. Stockholms läns museum. Red Andersson Lars mfl.
Lars Andersson, arkeolog
Stockholms läns museum
Fråga:
Hej!Har lagt ett bud på en fastighet i grödinge,skulle behöva information om vad som gäller nör det finns gravplatser innanför tomtgräns.Fastigheten finns i grödinge socken och heter snäckstavik och har historiska beteckningar RAÄ 102:1 och 580:1-3.Frågan är om man kan använda marken till att bygga på eller använda som upplagsplats för containers eller dylikt.
2013-07-01Svar:
De lämningar du omnämner utgör fasta fornlämningar. I ”Lagen om kulturminnen mm”, allmänt kallat ”kulturminneslagen” står följande:
”§6 Det är förbjudet att utan tillstånd enligt detta kapitel rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada en fast fornlämning.”
För att få tillstånd att ta bort eller på annat sätt påverka en fast fornlämning krävs alltså tillstånd från Länsstyrelsen. Om tillstånd beviljas krävs också som regel någon form av arkeologisk undersökning vars omfattning är beroende av det aktuella ingreppet. Kostnaderna för detta arbete ska enligt ovanstående lag belastas den som vill exploatera ytan, det vill säga fastighetsägaren.
Om du vill veta mer föreslår jag att du vänder dig till enheten för kulturmiljö och bostadsstöd vid Länsstyrelsen i Stockholm
/Richard Grönwall, enhetschef Stockholms läns museum
Stockholms läns museum
Fråga:
Utanför Rimbo ligger Näset där det förr var hagmark. Jag vill ha information från 1600 och bakåt: bedrevs svedjebruk?, ängsslåtter?, boningshus?
Vart kan jag vända mig för att få svar på dessa frågor?
2011-05-17Svar:
Jag tror tyvärr att det blir svårt att hitta sådana uppgifter. Våra äldsta kamerala handlingar sträcker sig tillbaka till 1500-talet, men de innehåller vanligen mycket generella uppgifter om gårdarnas eller byarnas jordnatur och boskapsbestånd. Utifrån kyrkans tiondelängder kan man också få en viss uppfattning vad som odlades i byarna. Det är däremot ovanligt att enskilda ägor och på vilket sätt de brukades omnämns. Sådana uppgifter får man normalt söka på lantmäterikartor och i de beskrivningar som hör till dessa. De flesta av kartorna är idag digitaliserade och finns tillgängliga via Lantmäteriets hemsida (http://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/search.html). De tidigaste gårds-/bykartorna går tillbaka till 1630-talet, men Näset, som tillhörde Vallby och Karby byar, finns inte kartlagd förrän 1718 respektive 1775. Då utgjordes Näset huvudsakligen av skog och hagmark, men i sydöstra delen fanns också några mindre åkergärden inom Karbys ägor.
En möjlighet att få svar på dina frågor är att gå ut och inventera området och se vad som framkommer i form av äldre odlingsmark och eventuell bebyggelse och sedan jämföra fynden med kartor från olika tider. De fynd som inte finns med på någon av kartorna kan, men behöver inte, vara spår efter äldre verksamhet i området. Spåren kan t.ex. bestå av husgrunder av sten, röjda ytor och/eller områden med röjningsrösen. Nästa steg blir att försöka datera lämningarna, men då krävs förstås ett arkeologiskt arbetssätt och naturvetenskapliga analyser för att få fram säkra dateringar.
Kjell Andersson, arkeologStockholms läns museum
Fråga:
Vi är två studenter på Södertörns högskola, vi ska skriva ett arbete om Jordbro gravfält.
Därför skulle vi behöva lite information om gravfältet, t.ex om det har gjorts några utgrävningar eller liknande?
Svar:
Den som senast gjorde en undersökning på Jordbrogravfältet var sannolikt Karin Äijä, RAÄ/UV Mitt på 1990-talet. Rapporten från undersökningen kan ni hitta i Vitterhetsakademiens bibliotek. I rapportens referenslista finner ni förmodligen hänvisningar till samtliga äldre undersökningar som gjorts på gravfältet. Prova också att söka i bibliotekets databas Vitalis (http://vitalis.raa.se) efter artiklar och uppsatser som skrivits om gravfältet.
Kjell Andersson, arkeologStockholms läns museum
Fråga:
Jag ska hålla ett föredrag om Vårbygravfält raä-nummer Huddinge 12:1. Jag har läst om Vårbygravfältet på er hemsida och undrar vilka källor ni har använt er av?
Vet ni om det har gjorts fler arkeologiska undersökningar än den som gjordes 2003 av Södertörns Högskola?
2010-11-09Svar:
År 2008 undersökte jag gravar på raä Huddinge 150, som ligger alldeles intill Raä12. Jag diskuterade där att 150 utgör en del av det stora gravfältet 12. Kanske att du kan finna något matnyttigt i den rapporten.
Länk till rapport:http: http://www.stockholmslansmuseum.se/site_media/upload/Varby2009_7_low.pdf
Stockholms läns museum
Fråga:
Estrid levde ca 75 år. Vilket år föddes och dog hon? Dvs hur är hon daterad? Finns det några daterbara händelser? Tex besöket i Reichenau? På hemsidan kan man läsa både att hon besökte R och att hennes son gjorde det och skrev in namnen på sina döda föräldrar vilket väl i så fall är två olika besök, eller två olika dateringar och tolkningar av samma besök?
Svar:
Dateringarna följer den stilistiska dateringen av de runstenar där Estrid och hennes släktingar nämns. De första stenarna ligger i P2, alltså före 1050 (ca 1020-1050) och de sista stenarna ligger i P4 som brukar dateras omkring 1060-1100. Inom släktens runstenar finns också relativa dateringar, utifrån genealogin kan vi se i vilken ordning stenarna har rests. Det finns vissa problem med dateringen av vissa runstenar och detta gäller främst Jarlabankes egna stenar som ser lite för gamla ut för att passa in i släktträdet. Det diskuterats av Mats G Larsson i en artikel i Fornvännen.
Men... Estrid bör ha fötts några år in på 1000-talet. Kanske omkring 1010. Då faller alla dateringar på plats. I den grav där den kvinna som tolkas vara Estrid fanns, låg ett mynt med tpq 1025 (präglingsperiod 1025-1040). Det var relativt slitet och bör ha cirkulerat en tid. En nedläggning under andra halvan av 1000-talet är fullt rimlig. Estrid försvinner från runstensmaterialet efter att hennes barnbarn verkar vara vuxna. Utifrån genealogin tolkar jag hennes ålder till ca 60-80 år. Alltså senare delen av 1000-talet. Denna ålder stämmer med den osteologiska bedömningen av graven.
Noteringen i klosterliggaren i Reichenau kan inte ha skett före 1080 enligt en datering av boken. Denna hypotes är framlagd och publicerad av Rune Edberg i Fornvännen. Jag är själv inte helt övertygad. Men det är fullt möjligt att hon själv har varit där med sina söner Östen och Sven. Då har alltså maken varit i Jerusalem vid ett tidigare tillfälle. Det kan också vara så att hennes son Sven varit där och skrivit in sina föräldrars namn. Det luktar dock lite för mycket ad-hoc förklaring för att jag helt och hållet ska köpa det... Som du själv säger så finns det olika förklaringar. Man ska inte glömma bort att Östen och Sven är de vanligaste namnen på runstenar...
Stockholms läns museum
Fråga:
Denna raka "stensträng" finns på Alsvik (Svartsö), vad är det för något och hur gammal kan den vara? Jag har svårt att uppskatta längden, men ca 50-75 m. Halva "strängen" är övervuxen, men man känner stenarna tydligt när man går på den.
2010-11-09
Svar:
Det är alltid svårt att uttala sig om man inte ser objektet med egna ögon, men det skulle mycket väl kunna vara en stensträng, alltså en låg stenmur, som numer har fallit ut eller gått sönder om man så vill. Denna typ av stenmur/stensträng brukar dateras till järnåldern, där de äldsta kan vara från århundradena kring Kristi födelse. Men de kan även ha använts in i medeltid (det finns sådana exempel).
Göran Werthwein, arkeologStockholms läns museum
Fråga:
Jag bor på Ekerö nära ett fornminne RaÄ 193:1, men jag finner på sidan om rester av annan byggnation.Finns vid Knalleborg, namnet kanske kommer av dessa rester.
Jag tror att det är en fornborg men skulle vilja ha mer
kunskap om området. Finns det hos er. Jag har skickat e-post till Mälarö fornminnes förening och till Riksantikvarieämbetet men att fråga er kom jag på nu.
Svar:
Fornlämning Ekerö 193:1 är registrerad som en kvarnlämning.
Ett tips är att gå in på Riksantikvarieämbetes Fornsök: http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html Här finns alla Sveriges registrerade fornlämningar. Om man känner till fornlämningens nummer, som i ditt fall, kan man söka på detta. Observera att man måste veta vilken socken fornlämningen ligger i. Här är det alltså Ekerö socken som är aktuell. Annars kan man söka via kartan.
Åsa Berger, arkeologStockholms läns museum