Eldfågeln
av Berndt Helleberg

Eldfågel till räddning utanför brandstationen

Eldfågeln är en skulptur som är utförd på en gräsplätt utanför brandstationen. Skulpturen är ca tre meter hög och färgerna är lacksvart och eldrött. Materialet är glasfiberarmerad plast. Den är uppbyggd av tre former som bildar underkropp, mellankropp och huvud. Underkroppen är halvcirkelformad med röda taggar på insidan och svarta taggar på utsidan. Mellankroppen är ett klot och huvudet en urgröpt halvcirkel med näbb och ett hål som blir fågelns öga. Från huvudet sträcker sig röda böjda former som både liknar hår och eldflammor upp mot himlen.

Skulpturens höjd och de tydliga dramatiska färgerna gör att den tar platsen i anspråk på ett självklart sätt. Formerna bildar kontraster mellan det mjuka, runda och det taggiga hårda. Färgerna svart och rött ger skulpturen ett dramatiskt uttryck, men fågeln har också något snällt och vänt över sig. Kanske tack vare det stora ögat och de runda formerna?

Eldfågeln är ursprungligen en rysk folksaga som handlar om kampen mellan ont och gott. Prins Ivan är på resa och hamnar i en förtrollad trädgård där en stor och färggrann eldfågel dyker upp. Ivan bestämmer sig för att fånga den men när han väl lyckats släpper han fågeln fri i utbyte mot en gyllene fjäder. Längre in i trädgården håller en ond trollkarl tolv prinsessor fångna. Prins Ivan bestämmer sig för att befria prinsessorna från trollkarlen. En kamp utspelar sig mellan trollkarlen och Ivan. När trollkarlen är på väg att förvandla Ivan till en sten höjer prinsen sin gyllene fjäder och då kommer Eldfågeln till undsättning. Eldfågeln tvingar trollkarlen och hans undersåtar att utföra en helvetesdans intill utmattning och sjunger sedan en vaggvisa som får trollkarlen att somna. Sagan slutar med att prinsessorna blir fria. Den mest kända tolkningen av Eldfågeln är en balett som uppfördes 1909 med koreografi av Michel Fokine och musik av Igor Stravinskij.

Namnet Eldfågeln passar väl in vid en brandstation men även till sagans innehåll, där eldfågeln är en nyckelfigur för att rädda prinsessorna. Här handlar det ju förstås inte om att rädda prinsessor från onda trollkarlar utan Österåkers befolkning från bränder.

Text: Rebecka Walan

Konstnär: Helleberg, Berndt

Kommun: Österåker

Tillkomstår: 1969