Tornet
av Jan Håfström

Spår av tid och liv i tegelruin.

Arbetsnamnet har varit Jordkällaren. Det var det första ord jag yttrade efter att ha strövat omkring utmed den lilla ån som omgärdar platsen. Bilden av en jordkällare - någon sorts öppning till jordens inre - hade en tydlig effekt på oss som den dagen hade samlats under de åldriga aplarna. På något sätt gav den fantasin vingar. Det var ett sätt att närma sig dessa förfallna trädgårdar som kändes rätt.

Det samtal som sedan utspann sig gick i många olika riktningar, från barnets frågor vart de döda tar vägen till de egyptiska pyramidernas falska dörrar, till de så kallade "primitiva" folkens visshet om att anfädernas andar vakar över de levande. Personliga erfarenheter och exempel ur antropologin dryftades medan vi vandrade av och an på denna romantiska plats. Det kändes som om Jordkällaren skulle kunna bli ett nav, en mittpunkt i denna sällsamma och halvt glömda värld. Att den skulle kunna binda samman det förflutna med det närvarande och bli en plats dit människor kan gå - både för att söka ensamhet och gemenskap.

Därefter har Jordkällaren passerat flera stadier för att slutligen landa i den övervuxna ruinen av ett torn vars ena sida har en dörr tecknad i tegelmuren. Porten är, kan man säga, projektets bärande symbol. Den markerar gränsen och förbindelsen mellan de döda och de levande, mellan förfluten tid och närvarande tid, mellan historien och samtiden.

Text: Jan Håfström, Haninge Konst, 2002

Konstnär: Håfström, Jan

Kommun: Haninge

Tillkomstår: 2002