Besöksmål

Norra Kopparmora

Norra Kopparmora är Värmdös största enhetligt planerade fritidshusområde uppfört under 1960-talet. Under årens lopp har fritidshusen i stor omfattning byggts om- och till. Norra Kopparmora är idag ett område där alltfler väljer att bosätta sig permanent.

Fritidsboende
Den lagstadgade semesterns införande 1938, det bättre allmänna ekonomiska läget och bättre kommunikationer gav flera möjlighet att skaffa sig ett fritidshus. En viktig förutsättning för de nya fritidshusområdena som börjar växa upp efter 1930-talet var avstyckningar av tomter för fritidshusbebyggelse på nedlagda små skärgårdsjordbruk.

Fritidshus i funkis
Den funktionalistiska stilen fick sitt genombrott vid Stockholmsutställningen 1930. Dess förespråkare framhöll att fritidshusens utformning skulle styras av funktionen. På 1950- och 60-talen fick funktionalismens stilideal stöd av byggnadsindustrin vars nya metoder med standardiserade byggelement överensstämde med ideologi och formspråk. Fritidshusområden förlades ofta i tallmarksbevuxen hällmark på gårdarnas utmarker. Denna typ av naturtyp med tallskog favoriserades i rekreationssammanhang sedan tidigt 1900-tal.

Norra Kopparmora köps upp och planeras för fritidshusbebyggelse
1963 köpte HSB Kopparmora gård för att bygga ett fritidshusområde. HSB gav arkitekterna Kerstin Gåsste och Olof Malmfors i uppdrag att utforma planen för området och rita husen. Tidens tankar om en sund arkitektur i en frisk friluftsbejakande miljö följdes genom tillvaratagande av områdets topografi, vegetation och utformningen av husen.

Norra Kopparmora byggs
Totalt uppfördes 221 hus i kuperad hällmarksterräng. Husen gavs med ett form- och färgspråk i syfte att skapa ett enhetligt intryck. Husen tillverkades av AB Borohus i ett modulsystem som erbjöd variation i storlek och planlösning. Tio olika hustyper användes och bostadsytan varierade mellan 37 och 52 kvm.

Husen fick en Z-form med två förskjutna huskroppar med två skyddade uteplatser. Husen hade en våning vilande på betongplintar med flacka sadel- och pulpettak täckta med papp. Fasadmaterialet utgjordes av liggande och stående träpanel med skivklädda partier. Ursprungligen var husen färgglada med röda, gula och blåa målade fasadskivor med panelklädda partier i en blekare kulör som för tankarna till tidens abstrakta geometriska måleri. Husen placerades omsorgsfullt uppdragna i den kuperade terrängen längs slingrande grusade vägar.

Förändring av fritidshusen
Ganska snart blev husens fasadmaterial av skivor i dåligt skick. Många hus kläddes om med ny panel och skivmaterialet togs bort. En del bytte också ut skivmaterialet av utseendemässiga skäl. Flertalet av husen har senare byggts om- och till samt nya hus har tillkommit utan reglering för att bevara husens och områdets särdrag.

Från fritidshusområde till område för permanentboende
Till följd av det ökade permanentboendet och utbyggnad av vatten- och avlopp medger den nya planen en utökad byggrätt. Trots att den nya planen reglerar utformning och placering av ny bebyggelse inom området kommer påverkan ske på områdets karaktär. Husen i området har till så stor del förändrats och kommer att ändras så att områdets ursprungliga karaktär snart inte finns kvar.

Detta fenomen är inte unikt för Norra Kopparmora utan är en idag en genomgående trend för många av länets fritidshusområden. Många bosätter sig permanent i befintliga fritidshus vilket leder till ökade krav på intrastruktur, om- och tillbyggnad och tomtbearbetning. Omvandlingsprocessen, som är pågående, påverkar områdenas kulturvärden genom att husens och områdenas ursprungliga karaktär ofta går förlorad.
Lisa Sundström, 2009

Besöksinformation

Tillgänglighet
Det är lätt att ta sig runt området på breda släta grusvägar.

Hitta hit
SL hållplats Lanternvägen eller Kopparmora.
Med bil: Från Värmdövägen, väg 222, ska man först följa skyltar mot Hemmesta och sedan mot Saltarö. Från Saltarövägen finns en orange pil med hänsvisning till Norra Kopparmora. Anlagd p-plats saknas.

Litteraturtips och information

Pihl Atmer, Ann-Katrin, Livet som leves där måste smaka vildmark, Sportstugor och fritidsliv 1900-1945, Stockholm 1998