Nyhtestablå

Besöksmål

Fittja Moské

Intill Albysjön reser sig minareten på moskén i Fittja. Moskén är en av Sveriges åtta moskéer som är byggda för ändamålet. I Sverige finns ca 200 moskéer, men de flesta är inhysta i byggnader som inte är uppförda för ändamålet.

Moskén inrymdes tidigare i en källarlokal i ett bostadshus i Fittja. Lokalen blev för liten för de praktiserande muslimerna i Botkyrka och 1998 påbörjades bygget av en ny moské. Moskén, som är uppförd efter ritningar av den turkiske arkitekten Eray Ercan Aygün, stod efter en lång byggnadstid klar 2007. Moskéer i Sverige finansieras ofta helt av bidrag från församlingsmedlemmarna och ibland av organisationer utomlands.

Moskén är uppförd som en traditionell turkisk moské utformad i en orientaliskt inspirerad arkitektur. Moskén har för byggnadstypen karaktäristiska arkitektoniska element som t ex det kupolförsedda taket, gårdsplanen med en fontän (för tvagning innan bön) och inte minst den 32 meter höga minareten, eller utropstornet, som sägs vara den högsta i västeuropa. Ingången genom tre spetsbågiga öppningar utgörs av en stor portal dekorerad med flerfärgade kakel och mosaiker, i orientalisk arkitekturterminologi kallad iwan.

Den centrala bönesalen har ornamentalt handmålade kakelprydda väggar som belyses genom en fönsterförsedd kupol, invändigt klädd med björkpanel. Ett viktigt element är golvet, avsatt som böneplats för män, täckt med matta som berörs med pannan under bönen. För kvinnor och barn har det byggts balkonger runt om bönesalen.

Likt alla moskéer är Fittja moské byggd i riktning mot Mekka och en rikt dekorerad nisch (mihrab) markerar böneriktningen (qibla). Till höger om nischen finns en lika rikt dekorerad predikstol (minbar). Moskéen inrymmer även festlokal för bröllop, gästrum och bibliotek.

Fittja Moské ägs och drivs av Botkyrka turkiska islamiska kulturförening och är öppen för studiebesök.
Lisa Sundström. 2009


LDGN2009-0603 Bönesalen i Fittja moské.

LDGN2009-0604 Predikstolen.

LDNG2009-0606 Portal.

moske_9756 Bön i Fittja moské. Foto: Andrej Markiewicz