Besöksmål

Gustavsbergs porslinsfabrik

I Gustavsbergs hamn ligger Gustavsbergs porslinsfabrik med industribyggnader i behåll från 1800-talet fram till idag. I fabriken har porslin tillverkats sedan 1820-talet och var en förutsättning för Gustavsbergs samhälle som byggdes upp vid fabriken.

I fabriksområdet, som har omvandlats och i dag används för en stor mängd olika verksamheter, tillverkas ännu porslin, om än i mindre skala än i äldre tid.

Platsen för ett tegelbruk
På platsen för porslinsfabriken låg tidigare ett tegelbruk. Tegelbruket anlades under 1640-talet för att tillverka byggnadsmaterial till uppförandet av det närliggande Farsta slott . Slottet uppfördes under Gustaf Gabriel Oxenstiernas tid vid godset och efter vilken samhället har fått sitt namn. Under stormaktstiden då huvudstaden byggdes ut och adeln uppförde palats och säterier var tegel en åtråvärd produkt. Från tegelbruket levererades tegel till Årsta slott i Haninge, men även till uppförandet av hus på Stockholms malmar. Vid sidan av porslinstillverkningen fortsatte man att vid fabriken tillverka tegel in på 1930-talet.

En porslinsfabrik grundas
1821 köpte grosshandlaren Johan Herman Öhman Farsta med tegelbruk och grundade porslinsfabriken. 1825 beviljade kommerskollegium Öhman att få ”inrätta och driva fabrik för allehanda porcellainer” och 1827 brändes det första porslinet. Etableringen av en ny porslinsfabrik medförde en intensiv byggnadsverksamhet och ett stort antal fabriks- och bostadshus uppfördes. Detta kan betecknas om början till samhället Gustavsbergs framväxt.

Ett bruksamhälle byggs upp
Från 1800-talets mitt och under 1900-talets första årti¬onden var familjerna Godenius och Odelberg de styrande i porslinsfabriken. Under deras led¬ning upplevde fabriken ett expansivt skede då porslinet, som tidigare varit en lyxvara, fick framgång bland den stora allmänheten. Antalet anställda uppgick vid sekelskiftet 1900 till över 800.

Under Odelbergs tid växte Gustavsbergs noga organiserade bruksamhälle fram på allvar, raka bruksgator med arbetarbostäder uppfördes, fabriken byggdes ut, affär och skola byggdes för brukets anställda och en kyrka uppfördes.

KF tar över
Efter en nedgångsperiod såldes fabriken till Kooperativa förbundet 1937. Nya anläggningar byggdes som kom att utgöra ett stöd för porslinstillverkningen, 1938-39 byggdes en sanitetsporslinsfabrik för tillverkning av WC och tvättställ och 1947 en badkarsfabrik. Hushållsporslinsfabriken moderniserades 1940-48 vilket medförde att delar av det äldre fabrikskomplexet revs för att ge plats åt en enda stor anläggning som inrymde alla arbetsmoment. Åren 1965–75 var en mycket gynnsam tid för Gustavsbergs fabriker då miljonprogrammets enorma bostadsproduktion skapade en stor efterfrågan på badkar, toalettsitsar och handfat.

Gustavsbergs fabriksområde omvandlas
Efter det att bostadsproduktionen avstannade fick Gustavsbergsfabriken svåra år och många miste sitt arbete. Försäljningar, sammanslagningar och nedläggningar följde. Idag finns porslins- och sanitetsporslinstillverkning kvar om än i mindre skala. I övrigt har området omvandlats för nya verksamheter och de gamla fabrikslokalerna används idag av ett stort antal företag, butiker, restauranger och konsthantverkare. I det gamla Torkhuset ligger Gustavsbergs porslinsmuseum som visar samlingar ur Gustavsbergs Porslinsfabriks tillverkning.
Lisa Sundström, 2010

Besöksinformation

Tillgänglighet
Det går lätt att ta sig runt området på vanliga vägar och trottoarer. Handikapparkering finns.

Faciliteter
Det finns offentliga toaletter på caféer och restauranger i området. Flera restauranger och caféer har öppet både dag- och kvällstid.

Hitta hit
SL busshållplats Farstaviken eller Hamnen. Med bil: Från Värmdövägen, väg 222, finns hänvisning (brun skylt).

Länkar

Gustavsbergs hamn
Gustavsbergs porslinsmuseum
Gustavsbergs porslinsfabrik.se

Litteraturtips och information

Edla Sofia Arvidsson, Johan Aspfors, Lena Gullmert, Gustavsbergs porslinsfabrik, Människor och miljöer, Uppsala 1997

Carin Lindskog-Nordström, Gustavsberg 1640-1940, Från tegelbruk till industrisamhälle, Gustavsberg 1973