Besöksmål

Arholma

Arholma i Stockholms norra skärgård är en jordbruksö med ett öppet och ljust landskap. Att ta vägen förbi Arholma när man ska till Åland är en tusenårig tradition.

Arholma och Arholma by omtalas 1547 i Gustav Vasas räkenskaper. Hur länge ön varit bebodd dessförinnan vet man inte men bebyggelsen har antagligen hela tiden legat mitt på ön där den bästa odlingsmarken finns. Där ligger också Kvarnberget som varit en samlingsplats för byborna.

År 1719 anföll ryssarna Stockholms skärgård och brände alla hus på ön. Befolkningen flydde och det dröjde några år innan byn återuppbyggdes.

Sjöfarten, fisket och jakten har alltid varit de viktigaste inkomstkällorna men man har också bedrivit jordbruk även om varje gård endast haft något eller några få hektar åker.

I Arholma by vittnar manbyggnader, uthus och övriga bebyggelse om skärgårdsbefolkningens traditionella och varierade sätt att försörja sig. Arholmamiljön är bättre bevarad än på någon annan större ö i skärgården.

För den äldre segelsjöfarten mot Norrlandskusten och Åland hade Arholma ett strategiskt läge. Där fanns skyddade hamnar och ankarplatser. Arholma nämns redan på 1200-talet i en beskrivning av segelleden längs svenska kusten och över Östersjön.

Arholma båk var alltsedan den byggdes 1768 utkiksplats för lotsarna. Båken, numera byggnadsminne, är ett sjömärke som syns på långt håll. 1875 flyttade lotspassning och utkik till Källskären längre ut i farleden. Man kan ännu se den lilla rödmålade lotsstugan där. 1915 flyttades lotsutkiken till Simpnäs på Björkö.

På 1800-talet seglade Arholmaborna över världens alla hav. Tvåmastade skutor byggdes på varv på den egna ön eller på grannön Björkö.

För att demonstrera sitt nya välstånd ökade redare, skeppare och lotsar på sina stugor med en övervåning. En av dessa skeppsredargårdar heter Simesgården. Den nuvarande faluröda tvåvåningsstugan uppfördes på 1870-talet. Till gården hör jordkällare, vedbod, saltbod, bryggstuga och snickarbod, loge, fiskarstuga, ladugård, svinstia, torrdass, smedja och såg samt vid sjön sjöbod och båthus. Den mycket välbevarad fastigheten ägs numera av Skärgårdsstiftelsen.

När segelsjöfarten strax före sekelskiftet 1900 förlorade sin betydelse blev istället turismen en viktig inkomstkälla. Flera av gårdarna blev pensionat. I dag har turismen tagit sig andra former och på öns östra sida, ut mot havet, finns en väderskyddad gästhamn.

Stora delar av Arholmaskärgården är naturreservat, ägt av Skärgårdsstiftelsen.

Närmaste SL hållplats Simpnäs Därefter båt till Arholma

Litteraturtips och information

Margareta Westin: Arholmagårdar under 300 år. En berättelse om bygd, gårdar och människor. 1988.