Besöksmål

Helgö

Helgö i Mälaren är platsen för några av Sveriges märkligaste fornfynd, bland annat en indisk Buddhafigur och en biskopskräkla från Irland.

Det märkliga fornlämningsområdet på nordöstra delen av Helgö upptäcktes av en slump 1950, då en sommarstugeägare skulle gräva en grop för att sätta ner en flaggstång. De arkeologiska undersökningarna började 1954 och avslutades inte förrän 1981.

Det visade sig finnas lämningar efter ett femtiotal hus, många av dem byggda på terrasser, och fördelade på sju grupper. Bebyggelsen sträckte sig över en lång tid, mellan 200-talet och 800-talet e Kr.

Helgö är framför allt omtalat för de märkliga och dyrbara fynden. Det kanske mest kända föremålet är en Buddhafigur från Swatdalen i nordvästra Indien (nuvarande Pakistan). Den är från 500-talet och har säkert nått Norden längs den berömda Sidenvägen. Någon religiös betydelse hade den då troligen inte längre och den var dessutom ganska skadad. Kanske tillvaratogs den bland allt det importerade bronsskrot som måste ha varit Helgögjutarnas råmaterial.

Kräklan är knappt 10 cm hög. Den är ett irländskt arbete av brons med mosaik- och emaljinläggningar och antas komma från vikingarnas plundringståg i början på 800-talet.

Bland fynden från husgrundsområdet märks ett par guldspiraler, ett 20-tal små pressbleck i guld med gudabilder, en silverskål, en bronsskopa från Egypten och skärvor av glasbägare från Västeuropa. På en annan plats på Helgö påträffades i samband med utgrävningarna en skatt med 47 romerska guldmynt.

Tusentals gjutformar och smältdeglar vittnar om Helgös omfattande bronshantverk, och mängder med smidesslagg om järnhantverk. Punsar, prylar, sylar, kilar, mejslar och stämjärn är också bland verkstadsfynden.

Helgö är inte bara speciellt genom de högklassiga fynden utan också genom att platsen tolkats på kapitalt olika sätt av olika forskare. Många vill se Helgö som en rik handels- och verkstadsplats under kungligt beskydd, kanske en föregångare till det närbelägna Birka. Andra har sett Helgöbosättningen som en visserligen välmående men dock rätt normal by med ett par gårdar. De har pekat på att fyndmaterialet samlats på platsen under långeliga tider.

Nyligen har en forskare analyserat de äldre utgrävningsrapporterna på nytt och påträffat vad som hon tolkar som en central offerplats, ett slags altare, som varit i bruk under hela perioden som Helgö existerat. Helgöanläggningen, som ligger i en dyster norrsluttning, kan enligt hennes uppfattning ses som en kultplats i skuggan av ett heligt berg.

Idag finns informationsskyltar och en enkel folder till hjälp vid en promenad genom området. Med lite hjälp från informationsmaterialet kan du ana formen av husgrunder i marken. Du kan också se var verkstäder, gravar, kultplats och det heliga berget har legat. Ta sedan din egen fantasi till hjälp för att se hur platsen sjudit av liv under forntiden.

Närmaste SL hållplats Luruddsvägen

Litteraturtips och information

Wilhelm Holmqvist: Helgö. Den gåtfulla ön. 1969.

Wilhelm Holmqvist: Vikingar på Helgö och Birka. 1980.

Excavations at Helgö (vetenskaplig serie med pågående utgivning, nr XV och XVI utgavs 2004 och 2005)

Björn Ambrosiani: Mälaröarna. Från fornkungar till folkungar. 2002.

Björn Ambrosiani: Medeltida jordägare och aktörer på Mälaröarna. 2006.