Besöksmål

Oaxen

Väster om farleden mellan Södertälje och Landsort ligger kalkstensön Oaxen. Den är helt präglad av 1800-talets och 1900-talets kalkindustri.

Oaxen är omkring två kilometer lång och 500 meter på det bredaste stället. I äldre tider var ön obebodd, men vid mitten av 1800-talet började brytning av kalksten. Den fortsatte med växlande framgång fram till 1867. Då började man också bränna kalk på ön och året därpå startades Karta och Oaxens kalkbruk.

Efterfrågan på kalk steg under slutet av 1800-talet på grund av ett ökat byggande framförallt i Stockholm. Från början gick de flesta leveranserna med båt. När driften rationaliserades efter andra världskriget övergick man dock mer och mer till transporter med lastbil via den färja till Mörkö som fortfarande är i bruk.

Under 1880-talet fick Oaxen butik och skola. Framåt sekelskiftet 1900 uppfördes en rad nya bostadshus och invånarantalet steg till drygt 100 personer. Under 1930-talet övertogs driften av Cementakoncernen som slutligen lade ner verksamheten 1974.

Ugn blev byggnadsminne

Ettans ugn på Oaxen är en så kallad pelarugn och byggdes 1881 efter tysk modell och innebar en revolutionerande effektivisering av bränningen. Den fick snart många efterföljare och tekniken och arbetsmetoderna vid pelarugnarna förblev oförändrade till långt in på 1900-talet. Oaxenugnen är vid sidan av ugnarna i Bläse på Gotland den enda i sitt slag i landet. Den är byggnadsminne och har nyligen renoverats. Mer om kalkugnen finns i bebyggelseregistret, se länken nedan.

Den kända "Oaxen Krog", som tidigare fanns på ön, har flyttat till Stockholm.

Besöksinformation

På Oaxen bygdegårdsförenings webbsida finns bland annat information om färjan och om sommarkafé.

Länkar

Södertälje kommun, Tullgarn
Oaxens bygdegårdsförening
Oaxens kalkugn i bebyggelseregistret.

Närmaste SL hållplats Björnhagen, sedan färja

Litteraturtips och information

Carl-Henrik Ankarberg: Oaxen - kulturhistoriska miljöbilder från ett kalkbruk. 1975.