Besöksmål

Rydboholms slott

Rydboholms slott har anor från medeltiden och har under årens lopp tillhört olika högadliga släkter.

Rydboholms slott fick sitt nuvarande utseende på 1700-talet men har byggnadsdetaljer från 1500-talet.

Tillsammans med Lindholmen i Vallentuna är Rydboholm en av Gustav Vasas tänkbara födelseplatser.

I Vasatornet finns vad som länge har betecknats som hans studiekammare, men nya undersökningar har visat att tornet byggdes först när Gustav blivit kung och då egendomen ägdes av hans systerson Per Brahe. Tornet har en av de få bevarade interiörerna från 1500-talet i Stockholms län.

Av de två ekar som Gustav Vasa enligt traditionen ska ha planterat här står den ena kvar, utmärkt med en minnessten.

Omgivningarna består av ett välbevarat storgodslandskap med väl bibehållen bebyggelse, alléer, åkrar och en stor engelsk park från slutet av 1700-talet.

En del av ekonomibyggnaderna runt slottet finns bevarade, bland annat det ståtliga godskontoret och orangeriet, bägge från 1700-talet. Parken med gräsplaner, grupper av träd, dammar, bäckar och broar innehåller också två obelisker, ett minnestempel i nygotisk stil och en eremithydda.

Rydboholm var länge den största sätesgården i Stockholmstrakten med över 40 arrendegårdar. Flera av torpen och gårdarna är välbevarade. De illustrerar hur de stora herrgårdarna satte sin prägel på omgivningarna.

Flera gravfält från järnåldern ligger i utkanten av odlingsmarken och kan förknippas med de byar som låg här före slottsepoken. Namnet Ryd är förhistoriskt och finns omnämnt på en runsten norr om vägen.

Från slottet leder en allé upp mot Östra Ryds 1400-talskyrka med väggmålningar av Johannes Iwan.

Slottet är privatbostad men visningar av Vasatornet kan bokas sommartid. Om besöksmöjligheter, se länken till Österåker turism!

Länkar

Roslagen turism

Närmaste SL hållplats Östra Ryds kyrka

Litteraturtips och information

Karin Andersson: Rydboholm. Från befäst sätesgård till empireslott. Stockholm 2002

Svenska slott och herresäten. Uppland II. Red. Bengt G. Söderberg. 1967.