Besöksmål

Sandhamn

Seglarmetropolen Sandhamn kan stoltsera med vackra kulturminnen och naturupplevelser. Ön har sedan 1700-talet varit lots- och tullstation, en samhällets utpost mot Östersjön.

Havet och horisonten ger Sandhamn, eller Sandön som hela ön egentligen heter, sin karaktär. "Natursköna Sandhamn, på tre sidor omslutet av vatten och på den fjärde havet" skrev August Strindberg 1873.

Sandön ingick tillsammans med Runmarö, Skarprunmarn, Vindalsö och Eknö i en donation som kung Magnus ladulås på 1280-talet lät göra till S:ta Clara kloster i Stockholm. När Sandhamn redovisas i skattehandlingar från 1500-talet ligger platsen under Eknö by. Den var då troligen obebodd och endast använd som betesholme.

Under slutet av 1600-talet upprättades en lotsstation och de bofasta under 1700- och 1800-talen var främst lotsar, tullare och krögare. Det pampiga gula tullhuset av sten som dominerar hamnen ritades av slottsarkitekten Carl Hårleman och byggdes 1752. Visdiktaren och konstnären Elias Sehlstedt var tullchef på ön under en följd av år vid 1800-talets mitt.

När ångbåtarna började gå på 1860-talet började sommargästerna komma och det dröjde inte länge innan borgerliga familjer från Stockholm lät bygga sig sommarvillor. Författare och konstnärer lockades till ön, däribland berömdheter som August Strindberg och Anders Zorn. Vid 1800-talets slut utvecklades Sandhamn till ett centrum för segelsporten. Kappseglingar och regattor började hållas varje sommar. Arrangemangen har sedan denna tid växt enormt och kulminerar numera varje år i Gotland runt-helgen.

Själva byn, som området kring hamnen kallas, har en bebyggelse med en blandning av ålderdomliga tull- och lotsstugor och sommarvillor från sekelskiftet 1900.

Den tre kilometer långa och en kilometer breda ön består av sand och åter sand, med avbrott för glest utspridda urbergsknallar. På öns sydsida, en halvtimmes promenad från byn, ligger den omtyckta badstranden Trouville.

Mot söder inramas byn av resterna av det sandtag som in på 1900-talet drevs som en binäring på ön. Så länge segelskutorna var i bruk såldes sand som barlast och under 1900-talets första hälft som byggmaterial till Stockholm.

I de små 1700-talshusen Bryggstugan och Tullvaktstugan finns ett museum som drivs av föreningen Sandhamns vänner. Där visas föremål från Sandhamns tid som tull- och lotsstation, från fisket, jakten och spritsmugglingsperioden på 1920-talet.

Sandhamns värdshus är ett av Sveriges äldsta och har enligt uppgift inte haft stängt sedan 1672.

Länkar

Föreningar och företag

Reguljär båtförbindelse från Stockholm.

Litteraturtips och information

Lisa Bianchini: En bok om Sandhamn. Stockholm 1985 (1924).

Johan Aspfors: Sandhamn, en riksintressant kulturmiljö i Värmdö kommun. Värmdö 2000.

Sandhamnsleden. Skärgårdsstiftelsens årsbok 1995.