Vätögranit Roslagens röda granit

Stockholms läns museum har i flera undersökningar sökt fånga de specifika förhållanden som präglat regionen i egenskap av omland till rikets huvudstad och landets enda miljonstad. Under slutet av 1990-talet genomförde vi en omfattande kulturhistorisk undersökning av stenindustrin på Vätö, strax utanför Norrtälje.

Här upptäcktes i början av 1890-talet en rödaktig granit som snabbt blev efterfrågad som byggnadssten. Flera av de stora prestigebyggnaderna i huvudstaden runt sekelskiftet 1900, operan, riksdagshuset och riksbanken, är alla byggda av Vätögranit.

Stenbrytningens tid blev kort men intensiv. Redan efter ett halvt sekel, i början av 1940-talet, lades Stockholms stads eget stenhuggeri på Vätö, Vätöberg, ned. I begränsad omfattning levde dock stenhuggeriverksamheten kvar och ännu idag finns ett stenhuggeri kvar på ön.

När den röda graniten började exploateras på Vätö kom stenhuggare från när och fjärran för att söka sin utkomst. Skärgårdsön som hade ett stolt förflutet med sjöfart och rederiverksamhet fick nu ta emot flera hundra nya innevånare med en ofta radikalt annorlunda syn på tidens samhällsfrågor. Inom de klassiska folkrörelserna byggde man sin lokala maktbas under demokratins genombrottsår. Ett intensivt föreningsliv blomstrade på Vätö under några få årtionden i början av 1900-talet.

Hur stenarbetarna och deras familjer etablerade sig på Vätö är det övergripande temat för länsmuseets undersökning. Vi får följa stenhuggarnas arbete i stenbrotten, deras fackliga verksamhet och engagemanget i det rika föreningslivet. Men också hur man medvetet stärkte sitt lokalpolitiska inflytande i en tid när den allmänna rösträtten gav stenhuggeriernas folk makt i kraft av sitt antal.

Denna spännande historia om några dramatiska årtionden på en ö i Roslagen kan du läsa i boken ”Vätögranit” av Lennart Rosander, kulturhistoriker och medarbetare på Stockholms läns museum. ”Vätögranit” finns att köpa på länsmuseet.     

Lennart Rosander