Den goda hamnen
av Stig Blomberg

En god hamn i dubbel bemärkelse.

Skulpturens föreställer en kvinna med en sittande pojke i famnen. Kvinnan halvligger. Hon stödjer sig på ena armbågen och håller ett stadigt tag om pojkens ben med sina båda händer. Hon har en böljande klädnad vars veck och drapering leder tanken till den antika skulpturers klädnader. Pojken är helt naken.

Kvinnans pose, med lätt korsade ben och med överkroppens tyngd på armbågen, uttrycker både harmoni och vilsamhet. En kontrast till lugnet och harmonin är hennes beslutsamma tag om gossens knän. Här finns en bestämdhet. Pojken sittar rak i ryggen. Ansiktena är alltså snett vända mot varandra men de blickar inte åt samma håll. Kvinnar blick är riktad snett åt vänster medans pojken tittar åt ett annat håll, snett åt höger. Vad tittar de på? Horisonten över havet? Kvinnans min är också bestämd, medans pojkens ögongryn är något uppdragna vilket ger honom ett aningens missnöjt eller ledset uttryck. Ville han göra något som han inte fick? Är det därför kvinnan håller ett så stadigt tag om pojkens ben?

Titeln anspelar på kvinnan som en symbol för den goda hamnen. Skulpturen har många likheter med det vid den tiden vanligt vanligt förekommande motivet mor och barn, där kvinnan är en symbol för trygghet och omhändertagnadet av barnen. Skulpturen är huggen ur ett enda block granit. Kvinnans klänning böljar sig igenom stenen. Det är en klassisk skulptur i flera bemärkelser: Motivet mor och barn, skulpturens obrutna linje, fokuseringen på de förenklade formerna, kvinnnans pose som dominerar skulpturens uttryck.

Stig Blomberg fick uppdraget 1956 av Nynäshamns konstnämnd. Han vann en tävling som tre konstnärer deltagit i. Skulpturen invigdes den 23 september 1956 med musik av IOGT scouternas blåsorkester och med sång av manskören.

Text: Rebecka Walan

Konstnär: Blomberg, Stig

Kommun: Nynäshamn

Tillkomstår: 1956