Att restaurera – en fråga om förhållningssätt

För oss inbitna husentusiaster finns det nog få saker i livet som kan bräcka upplevelsen att stå inför en gammal förfallen och övergiven byggnad. Vördnad, vemod, omsorg, glädje - vi blir betagna och emellanåt handlöst förälskade. Atmosfären är mättad, eftermiddagssolen reflekterar sig skimrande i fönstrens handblåsta glasrutor, vildkaprifolen letar sig upp mellan takets oordnade lertegelpannor och vid husknuten står det gamla vårdträdet och breder ut sina knotiga armar till skydd mot andeväsen och andra hot. Stillhet. Tiden mellan då, nu och sedan upphör att existera. ”Kom” säger det lätt haltande gamla huset till dig, ”kom och ta hand om mig”.

Ansvar, hänsyn och pietet
En gammal byggnad kan ses som ett stycke ackumulerad tid, en konkret syntes av det förflutna. Men det förflutna finns ständigt i det närvarande och tillsammans med nuet finns det på samma sätt i framtiden (Ove Hidemark, Dialog med tiden, 1991).

Vare sig just ditt hus är bortglömt, befinner sig i olika stadier av förfall, eller utsatts för ovarsam renovering av en tidigare ägare förtjänar det ett slags upprättelse. Men denna måste ske utifrån husets egna villkor och med största pietet och respekt för dess värden. Oftast är det gamla huset i varje detalj en ren hantverksprodukt som till sin proportionering återspeglar en uråldrig tradition där byggnadstekniken och materialanvändningen var lika självklar och genomtänkt som planlösningen, placeringen av dörrar, fönster, eldstäder och utformningen av beslag, etc. Men en lika omistlig del av värdet och stämningen är spåren av tidigare generationers användande; tröskelns eller trappstegens lätta urholkning efter otaliga fötters upprepade trampande, det nötta, slitaget på dörren just där generation efter generation placerat handen för att stänga eller öppna den, det gråvita skurgolvets varierande plankbredder. Avtryck vi kallar patina, det autentiska.

Förhållningsätt - skynda långsamt!
Som nybliven ägare till ett äldre hus bör du först och främst undersöka om något omgående behöver åtgärdas vad gäller de konstruktiva delarna.  Börja med yttertaket – husets viktigaste del – för att utesluta eventuella läckage. Kontrollera även takstolarnas eller takåsarnas bärande kondition – de brukar klara sig mot röta så länge taket är tätt och ventilationen tillräcklig. Fortsätt med grundens och stommens konstruktion. Försäkra dig om att inga (synliga) allvarliga rötskador eller svampangrepp finns. Om eldstäder finns, bör både dessa och murstockarna provtryckas före användning.

Efter denna inledande inspektion – skynda långsamt! Bo in dig, lyssna till och lär känna ditt hus. Ta reda på så mycket du kan om dess historia innan du låter förverkliga dina idéer. Fundera på vad som är karakteristiskt för just ditt hus och vad som är viktigt att bevara för att inte särarten skall gå förlorad. Är huset obeboeligt som det är, begränsa dig till att göra i ordning ett av rummen. Men riv inte ut eller lägg till något som du senare kan komma att ångra.

I stället för att tänka i termerna ”kassera” eller ”byta ut”, försök utgå från att det mesta går att bevara. Använd traditionella material och metoder. De är både lättare att arbeta med och – i förhållande till sin långa livslängd – billigare än moderna motsvarigheter.

LvLW