Ekerö, Kärsön

Genom historien har HBTQ-personer hänvisats till att hitta alternativa, dolda platser att träffas på.

I storstäderna var det under 1800-talet vanligt att urinoarer fungerade som träffpunkter för homosexuella män. Parker som exempelvis Kronobergsparken och Humlegården i Stockholm fungerade också som väletablerade träffställen långt fram under nittonhundratalet. Dessa platser var mest frekvent besökta under nattetid, då man kunde hålla sig dold för allmänheten och inte riskera att bli igenkänd. Platserna fungerade som frizoner där en kunde vara sig själv och bland likasinnade bilda nätverk. På så sätt växte homosexuella subkulturer fram med parker och urinoarer som bas. Detta sätt att träffas var tämligen riskabelt eftersom polisen ofta spanade på platser och genomförde razzior in på 1960-talet. Det fanns också en fara att råka ut för mindre toleranta personer som inte drog sig för påhopp eller misshandel. Kvinnor hade inte samma möjlighet som män att röra sig ute ensamma i det offentliga rummet utan att väcka ofrivillig uppmärksamhet under den här tiden. En kan förmoda att de kvinnliga homosexuella kontakterna knöts på andra sätt och inte ute i det offentliga rummet. Möjligen kan det ha varit lättare att dölja en lesbisk relation genom att gömma den bakom en ”väninnefasad”.

Andra platser som länge fungerade som träffpunkter för homosexuella män var badhusen. Under slutet av 1800-talet och första hälften av 1900-talet fanns många badinrättningar som frekvent besöktes av en stor allmänhet då det inte var lika vanligt som idag med eget badrum.

Inom dessa frizoner kunde också de som levde dubbelliv hitta en utväg – att ändå träffa andra män. Vem som var ute i samma ärende kunde en rätt fort lista ut genom utarbetade koder, och med blickar och kroppspråk närmade man sig varandra.

Nätverk byggdes upp i parkerna och så småningom började man mötas även på utvalda restauranger och caféer. Det dröjde dock fram till 1950-talet innan utpräglade gayställen började etablera sig och då var det ofta nödvändigt med medlemskort.

I takt med att samhället sakta blivit mindre homofobiskt och mer tolerant kan det tyckas att behovet av mötesplatser i det offentliga rummet borde ha försvunnit. Men kulturen att söka upp tillfälliga förbindelser lever fortfarande kvar.

De som är intresserade av korta, tillfälliga oftast sexuella förbindelser kan idag enkelt hitta platser för detta på internet. Utomhusbadet på Kärsön är en sådan plats, som länge fungerat som möteplats för nakenbad och sexuella möten. Klippbadet ligger strax öster om Drottningholm och är mycket idylliskt. Det är också idealiskt för dolda möten eftersom det är tätbevuxet med träd och buskar. Det är lätt att hitta en vrå i avskildhet. Från busshållplatsen Brostugan strax sydväst om Nockebybron löper en smal stig strax öster om en åker. Redan här börjar idyllen med ett lugn som sänker sig som kontrast mot den brusande Nockebybron. Vid ängens slut tätnar skogen och stigen förgrenar sig i olika riktningar.

Området är inofficiellt indelat i olika zoner, eftersom det inte bara är gaypersoner som träffas här. Platsen har också blivit populär bland heterosexuella ute i samma ärende.

Från att ha varit ett påtvingat sätt att i mötas det fördolda har cruising utvecklats till ett sätt att träffas för korta möten ute i naturen – oavsett sexuell läggning.