1. Runriket - Jarlabankes bro

Omkring 1050 lät Jarlabanke bygga en bro eller snarare en vägbank vid den södra gränsen till sina ägor. Bron var 150 meter lång, 6½ meter bred och ledde över ett våtmarksområde. Utmed bron reste han fyra runstenar. Två av dessa står ännu kvar.

Jarlabankes bro uppmärksammades redan på 1600-talet av fornforskare och är sedan dess av de mest omtalade runstensmonumenten i Sverige. På en teckning från 1700 ser man att det står stenrader på ömse sidor om bron.

Idag står två runstenar i den norra änden och en del mindre stenar flankerar vägen. Ursprungligen har det också stått två runstenar vid brons södra ände. De flyttades redan på medeltiden till Danderyds och Frestas kyrkor, där de fortfarande kan studeras.

Född omkring 1035
Jarlabanke föddes omkring 1035 och blev kanske 60 år. Sin runstensbro lät han bygga när han var i 20-årsåldern.

Hans mäktiga släkt reste många runstenar och med deras hjälp kan vi rita Jarlabankes släktträd. Jarlabankes tidevarv var en period på hundra år. Det började med farmor Estrid omkring år 1000 och slutade 100 år senare med Jarlabankes barn.

Jarlabanke själv var noga med att påpeka hur mäktig han var och han reste flera runstenar till sitt eget minne. Inskrifterna på alla fyra stenarna är nästan likalydande. Det står att Jarlabanke lät resa dem efter sig själv medan han levde och att han ensam ägde hela Täby. Hans gård kan ha legat nära där Täby kyrka nu ligger.

Storgodsägare
På en annan runsten skriver Jarlabanke att han "ägde detta hundare". Exakt vad detta syftar på är osäkert annat än att det måste ha varit ett mycket stort område. Det är första gången begreppet hundare nämns i en svensk källa. Hundaret var ett slags administrativ indelning av Mälarområdet men om detta system var utbyggt redan på 1000-talet är mycket osäkert. För eftervärlden framstår hursomhelst Jarlabanke som storgodsägare och bygdehövding.

Stigar, vadställen och vattenvägar hade alltid funnits men för att vara säker på att komma fram vid alla årstider krävdes insatser som Jarlabankes när han lät bygga bron. Landsvägar med broar över åar och kärr förde bygderna närmare varandra och på så sätt underlättades skapandet av ett enhetligt rike.

Kvistar och stenar
Landsvägen från Vallentuna till Stockholm gick ända fram till 1960-talet över Jarlabankes vägbank. Arkeologiska undersökningar har visat att brons bottenlager byggts upp med knippen av kvistar. På dessa lades stenar och överst ett lager grus och sand. Därefter byggdes bron vid behov på under århundradena och förbättrades.

Åren 2005-2006 genomfördes en satsning på att visa av hur bron tidigare har sett ut. Växtligheten gallrades, vägbanken framhävdes och stenar restes upp.

Runstenarna vid Jarlabankes bro
U164. Runsten, ljus granit. Den västra av de två stenarna vid norra änden av Jarlabankes bro.
Tillhör stilgrupp Pr2-Pr3 som dateras till ca 1020-1080 e Kr. Korsmärkt.
Den antas vara ristad av runmästaren Fot och är parsten till U165.

Inskrift, översatt till nusvenska:
Jarlabanke lät resa dessa stenar efter sig, medan han levde, och han gjorde denna bro för sin själ och ensam ägde han hela Täby. Gud hjälpe hans själ.


U165. Runsten, rödaktig granit. Den östra av de två stenarna vid norra änden av Jarlabankes bro. Stenen har varit slagen i två delar och sedan lagats men en bit på högra sidan saknas.
Tillhör stilgrupp Pr2 som dateras till 1020-1050 e Kr. Korsmärkt.
Den antas vara ristad av runmästaren Fot och är parsten till U164.

Inskrift, översatt till nusvenska:
Jarlabanke lät resa dessa stenar efter sig, medan han levde, och han gjorde denna bro för sin själ...ägde hela Täby.