Nyhtestablå

Klänningsdramat och det brinnande hjärtats gångjärnsdans
av Gittan Jönsson

Drama på vägg

När Gittan Jönsson fick uppdraget att måla väggen funderade hon över Riksteaterns roll och uppdrag: Att det är en turnerande nationalscen för alla och som bildats för att alla ska kunna få möjlighet att uppleva teater oavsett var man bor i landet.

Under tiden som konstnären arbetade med målningen besökte hon ofta teaterns kostymateljé för att få inspiration. Därifrån fick hon idén att göra en målning i form av en stor en stor klänning, i vilken det utspelas olika händelser och scener. Klänningen är också en symbol för lusten att klä ut sig och att genom förklädnaden bli någon annan. Konstverket kan ses i fyra olika delar med början längst till höger.

I målningens högra del, nedanför klänningens kjol, har konstnären skildrat en kostymateljé. (När undertecknad var där skymdes denna del av målningen av ett stort träd). Under arbetet med målningen blev hon också inspirerad av människorna som hon mötte i området, och särskilt av skräddaren i centrum. Här skildras kostymateljén som en grund för teatern, dels genom att målningen enklast läses från höger till vänster, dels genom att hela målningen är ett plagg.

I mitten av klännningen utspelas en teater. En strålkastare till vänster lyser upp scenen och till höger syns ett draperi. Scendekoren utgörs bland annat av en palm och en pyramid. En människa ligger platt mot golvet.

Till vänster i målningen åker en ensam buss på en vindlande väg. Det är mitt i natten. Stjärnorna lyser på himlen och månen är uppe. Riksteatern är på väg ut i landet för att spela teater.

Målningens titel är lång och underfundig. Gångjärn måste finnas för att dörrar ska öppnas smidigt och lätt, på samma sätt som det måste fungera för Riksteatern när de reser ut i landet och spelar teater på olika ställen. Det brinnande hjärtat leder tanken till skådespelarens brinnande engegemang. Hjärtat hittar vi genom att följa tråden runt hörnet på väggen gavelsida.

Om att måla på en vägg har Gittan Jönsson uttryckt sig så här: "Jag gillar väggmålningar. Ser jag en vägg vill jag göra något på den. När man målar på en vägg öppnar man upp väggen och den blir till ett rum som man kan gå in i. Det är magi."

Text: Rebecka Walan

Konstnär: Jönsson, Gittan

Kommun: Botkyrka

Tillkomstår: 1988


<p>Kl&auml;nningdramat och det brinnande hj&auml;rtats g&aring;ngj&auml;rnsdans</p>
<p>&copy;Gittan J&ouml;nsson/BUS (2012)</p> ©Gittan Jönsson/BUS (2012)

<p>Kl&auml;nningdramat och det brinnande hj&auml;rtats g&aring;ngj&auml;rnsdans</p>
<p>&copy;Gittan J&ouml;nsson/BUS (2012)</p> ©Gittan Jönsson/BUS (2012)

<p>Kl&auml;nningdramat och det brinnande hj&auml;rtats g&aring;ngj&auml;rnsdans</p>
<p>&copy;Gittan J&ouml;nsson/BUS (2012)</p> ©Gittan Jönsson/BUS (2012)