Katedral
av Arne Jones

Sammanflätat danspar på en klippa vid sjön Yngern

Konstverket blev Arne Jones genombrott som skulptör och finns på flera platser. Katedral kan ses och upplevas både som en arkitektonisk form och som två sammanlänkande personer. Titeln katedral anspelar på den romanska och gotiska kyrkoarkitekturen i västra Europa under 1100-1200 -tal, men den leder också tankarna till något heligt och högtidligt.

Personerna i skulpturen är inte helt lätta att urskilja. Enklast är att läsa nerifrån och upp, och från vänster till höger. Båda gestalterna står bredbent förankrade i marken. De har tunna smala överkroppar men sedan skiljer de sig åt. Man kan urskilja att den vänstra figuren har en kvinnas bröst och den högra är bredaxlad och kan ses som den manliga delen av paret. Kvinnans vänstra arm och mannens högra håller möts i en sammanhållen form. Bågen, det som är själva katedralbygget utgörs av parets sammanlänkade huvuden, som strävar upp mot himlen.

På 40 -talet hade Arne Jones långa samtal med den nära vännen och författaren Lars Ahlin om den medeltida katedralshyttan och hur skulptörens, arkitektens och byggnadsingenjörens arbete tycktes ha skett i samspel, där allas arbete värderades lika. Katedraltemat fängslade honom länge och förekom i både skisser och i form av en vinjett i en tidskrift. Till en början övervägde det arkitektoniska men efter hand tog de mänskliga proportionerna vid. Det som väcker förundran med skulpturen är just föreningen av det mänskliga och det arkitektoniska; kärleken som ett katedralbygge.

Konstverket finns på flera platser och i olika versioner i landet: I Göteborg, Norrköping, Hällefors och Västertorp (Stockholm). Ingen placering är så fin och lyckad som denna vid Bommersviks kursgård på en klippa vid sjön Yngern bland tallar och blåbärsris.

Konstnär: Jones, Arne

Kommun: Nykvarn

Tillkomstår: 1947