Dekorationstekniker

Stänkmålning
Stänkmålningen går ursprungligen tillbaka på olika former av stenimitation, som var vanlig på slott och herrgårdar under 1600- och 1700-talet. 
 
Stänkmålning kan göras med limfärg eller med äggoljetempera. Modern färg, t ex akrylat kan också användas. Om det är en äldre byggnad bör man hålla sig till traditionella material. Dessutom får limfärgsmålning en unik matthet.
 
Till stänkning används en björkvisp eller en diskborste i plast, som man försiktigt doppar i den valda kulören och stänker mot väggen. Den ena armen används som stöd, att slå armen med vispen emot. 
 
Stänken kan vara små, stora eller av blandad storlek. Antingen är stänken ljusa mot mörk grund eller tvärtom. I ett skickligt stänkt rum är rytmen jämn, åstadkommen av att handens läge varit densamma och att man flyttat sig i jämn takt mellan stänken.
 
Täck golv och snickerier innan du stänker. Även tak kan behöva täckas. En medhjälpare kan hålla en stor pappskiva för taket.
 
Den färg som skall stänkas bör vara tjock i konsistensen så att inte stänken bildar rinningar.
 
En färg som innehåller olja, t ex äggoljetempera bildar fettfläckar om den stänks på limfärg. 
 
Schablonmålning
Schablonmålning är känd i Sverige sedan medeltiden. I äldre tid ville man med rapportrytmer (återkommande mönster) och mönsterbildningar skapa en känsla av dyrbara vävda sidentapeter. Under 1800-talet frigjorde sig tekniken från förebilderna och utvecklades till en speciell mönstervärld. 
 
Flera schablonmönster kan kombineras med varandra och tillsammans bilda ett avancerat mönster i flera färger.
 
Schabloner skars av tradition i näver, papp och andra material som schellackerades eller impregnerades för att inte blötas sönder. I dag tillverkas schabloner ofta av plast. Om man använder plastfärg bör plasten först behandlas med schellacklösning för att inte lösas upp och bli bucklig.
 
Mönstret skärs ut och lodhållningen markeras på schablonen. På väggarnas bottenfärg markeras lodlinjen och mönsterdistansen i sidled med tunna blyertsstreck.
 
Därefter kan man med hjälp av korthårig rund pensel eller syntetsvamp stöppla, d v s trycka, inte stryka, färgen över schablonens utskurna delar.
 
Ta lite färg på penseln, torka av överflödet, annars kryper färgen bakom schablonen och förstör mönstret.
 
Marmorering
Tekniken att i målning imitera marmor och andra stenmaterial går tillbaka till 1600- och 1700-talen, men levde kvar ända in på 1920- och 30-talen. Marmoreringen utvecklades till en konstart i sig där resultatet var mycket fantasifullt och låg långt ifrån den ursprungliga förebilden. Målarna ute på landsbygden kanske aldrig själva hade sett riktig marmor.
 
Marmorering är en konstart som kräver viss talang, men framförallt mycket övning. I målerihandböckerna finns det beskrivningar av hur man gör och vilka redskap man bör använda. Den teknik som oftast beskrivs hör hemma i 1900-talet, och stämmer inte alltid överens med den fria teknik som det ofta är fråga om i allmogebebyggelse. Man bör därför ta hänsyn till från vilken tid marmoreringen härrör och hur tidigare marmorering ser ut vad beträffar teknik, mönster, färgtyp och kulör.
 
Ådringsmålning 
I början av 1900-talet blev det populärt att ådringsmåla fast snickeriinredning såsom spontade väggpaneler för att efterlikna dyrbarare träslag som björk, ek och mahogny.
 
Lasering
Under nationalromantiken på 1910-talet laserades ofta snickerier, dörrar och tak för att se äldre ut, till det användes linoljefärg i minst två nyanser. 
 
Till riktig träimitation används en rad specialpenslar. De vanligaste är sk idragare, stöpplare, kam och liten konstnärspensel . Lasering kan utföras med olika typer av redskap och penslar beroende på vilket resultat man vill uppnå.
 
Om du ska restaurera en äldre ådrings- eller lasyrmålning är det viktigt att ta reda på exakt vilken kulör och vilken färgtyp som tidigare har använts. Om det är djupa märken i målning spackelfärg och trä kan man behöva laga med lite linoljespackel. Därefter blandar man fram de kulörer som ingår i den tidigare målning. Man kan antingen använda sig av torrpigment eller av brytfärg på tub. Som bas har man linoljefärg i närliggande kulör. Det är inte så svårt om man har lite tålamod.

KL