Målning av snickerier

Snickerierna var i gamla hus i regel alltid målade. Färgen skyddade mot slitage och smuts samtidigt som den hade till uppgift att smycka hemmet. 
 
Val av färg och teknik
Den vanliga behandlingen var en mager oljefärg utförd i flera tunna strykningar. Träets struktur var synlig igenom färgen och gav karaktär åt snickerierna. Den tjocka, starkt glänsande, oljerika färgen med tjockt oljespackel som underbehandling slog igenom först mot slutet av 1800-talet.
 
Är snickerierna från 1800-talets förra del eller tidigare bör man måla med mager färg i flera strykningar. Man bör eftersträva så lite spackling och så tunn målning som möjligt. Vid målning bör man välja rätt typ av färg och rätt teknik. Försök bestämma den ursprungliga färgsättningen eller sök upp förebilder. Gamla snickeridetaljer är vanligen ommålade med fler tjocka lager färg. En färgundersökning kan ofta ge uppslag till hur snickerierna skall målas. Är de äldre snickerierna målade med linoljefärg - fortsätt att måla med linoljefärg. 
 
En av fördelarna med linoljefärg är att målaren har lång tid på sig att stryka ut färgen, som ska målas jämnt och tunt med raka penseldrag så att inga rinningar uppstår. En modern vattenspädbar färg ”hakar upp sig” och fyller igen de fina profilerna.
 
Vid målning av fyllningsdörrar och paneler ska man tänka på att inte spackla i skarven mellan fyllning och ramverk, då fastnar fyllningen och spricker vid torkning.
 
Färg och färgsättning (Läs mer under interiör färg och färgsättning.)
I äldre tid var det vanligt med rödbruna (engelskt rött eller bränd terra), gulockra eller kimröksgrå nyanser. Idag målas ibland gamla dörrar i olika färger på ramverk och fyllningar - detta var förr ovanligt. I regel brukade hela dörren målas i samma färg. En äldre dörr kunde ibland ha en yta kring lås och nyckel målad i svart färg, en slityta som lätt blev smutsig och på så sätt syntes inte smutsen lika lätt.
 
Till färgsättning av bröstpaneler valde man ofta samma kulörer som på dörrarna. Bröstpanelen uppfattades som en enhet och målades i samma färg. 
 
Taklisterna behandlades som taket, d v s vitmålades eller dekorerades. Dekorationen kunde bestå av bårder målade för hand eller med schabloner.
 
Under empiren (tidigt 1800-tal) målades snickerierna allt oftare brutet vita men det blev vanligt först mot slutet av 1800-talet. Den helt vita färgen slog igenom först i början av 1900-talet, under jugendperioden.
Vid 1800-talets senare del föredrog man allt mörkare färger och det var inte ovanligt att måla snickerierna med imitationsmålning för att efterlikna ädla träslag som ek och mahogny.

LS