Utformning

Exteriör och stomme
De flesta stugor som uppfördes under pionjäråren på 1910-talet var mycket små. Stugorna var inspirerade av mellansvenska torpstugor eller dalastugor. Från slutet av 1920-talet började de modernt inriktade arkitekterna engagera sig i sportstugornas utformning. Det rådde delade meningar om hur stugorna skulle vara utformas. Sportstugeägarna själva föredrog allmogestilen medan många arkitekter propagerade för en enklare och mer funktionalistisk stil. Under 1930-talet benämndes allmogestilen av kritikerna för torparromantik.

Vid 1920-talets slut var sportstugorna ofta monteringsfärdiga och fanns att tillgå både i allmogestil och i funktionalistisk stil. Spekulanter kunde studera de olika modellerna på sportstugeutställningar som hölls i de flesta svenska städer på 1930-talet.

Husens stommar var ofta uppförda av plank eller reglar. Fasaderna var klädda medpanel på förvandring, stockpanel eller locklistpanel.

En vanlig färgsättning av de torparromantiska sportstugorna var mörkt bruna fasader och gröna snickerier. Faluröda fasader med vita snickerier var också vanligt. Ljusa fasadkulörer förekom ofta på de funktionalistiska stugorna.

Vid sidan av sportstugeområdenas prefabricerade sportstugor var det även vanligt med mycket enkla stugor som uppfördes av fastighetsägaren själv. I många fall användes begagnade billådor som stomme.

På 1960-talet var fritidshusen ofta tillverkade efter ett modulsystem. Färdigisolerade väggelement sattes samman till olika stugtyper. De fritidshus som uppförs idag är oftast avsedda för åretruntbruk.

Interiör
En genomsnittlig stuga var runt 40 m2. Det inre bestod vanligen av ett enda stort rum, storstugan, försedd med öppen spis, en sovalkov med våningssäng och ett litet kök. Inredningen i de torparromantiska stugorna var ofta hållen i allmogestil.

KL