Grund

Grundens utformning har stor betydelse för husets arkitektur. Men grunden är också ett vanligt problemområde och många husägare har fått problem med fukt, mögel och röta.
Om du misstänker att du har problem med fukt i grunden - tag alltid kontakt med en byggnadsteknisk expert.

Historik
Grundens utformning har varierat beroende på vad huset har haft för funktion och konstruktion samt markens karaktär.

Platsen
Förr placerade man ofta husen på höjder i terrängen. Där var det torrt och man konkurrerade inte med odlingsbar mark. Gick berget i dagen försökte man placera huset här.
Eftersom marken var torr räckte det med en ganska enkel grundläggning. Vid laga skiftet, när många gårdar flyttades ut till odlingsmarken, var marken ibland av en annan karaktär, fuktig och med risk för tjälskjutning. Då ställdes större krav på grundläggningen.

Grunden - en del av arkitekturen
Många av de tidigt anlagda villastäderna anlades i starkt kuperad terräng. Hos ledande arkitekter fanns tankar om att huset skulle ses som en del av naturen. Stora tunga naturstensgrunder skulle uppfattas som en fortsättning på urberget. Ett exempel är Villa Thulin i Saltsjöbaden, ritad 1903 av Carl Westman. Här har grunden givits en medveten arkitektonisk gestaltning. Men grundens utformning har betydelse för alla hus. I ett gammalt timmerhus är grundmuren alltid bredare än väggen. I moderna hus låter man ofta väggen skjuta utanför muren – för vattenavrinningens skull. Förr löste man problemet med rinnande vatten genom att placera en lutande bräda, fotbräda, som avslutning på panelen.

Att flytta ut vägglivet förändrar husets karaktär. En naturstensgrund hör samman med ett äldre trähus, den bör inte cementputsas eller ersättas med en betonggrund.1900-talets villor har däremot ofta en hög cementputsad betonggrund. Panelen ligger något utanför grunden. En låg betongplatta direkt på markern är ett vanligt grunsläggningsätt från 1960-talet.

FMR