Tak

Det viktigaste för att ett hus skall bestå är att taket är tätt. För att vattnet skall rinna av läggs taket oftast lutande med ett eller flera takfall.

Utformningen har genom alla tider varit en avvägning mellan konstruktion, taktäckning och taklutning under påverkan av olika arkitektoniska stilar.

Taktäckningsmaterialet och därmed takform och takkonstruktion styrdes i äldre tider av lokala naturförutsättningar. Torv- och halmtak var vanliga i jordbruksbygden och vasstak i sanka och sjönära områden. I skogsbygden var taken ofta täckta med kluvna stockar, bräder och stickspån. I områden med lättbrutna stenarter såsom kalksten och skiffer var stenflistak vanliga. I Stockholms län är, och har tegeltak varit mycket vanliga och det har funnits många lokala tegelbruk.

Den lokala materialtraditionen är idag sällsynt medan tegeltaken sedan 1800-talets andra hälft blivit allmänt, även inom den enklare allmogebebyggelsen. Ofta lades teglet på bärläkt som fästes i det befintliga underlaget. På äldre byggnader kan man därför ibland skymta det äldre taktäckningsmaterialet under teglet.

KL