Målning

Vid målning av gamla dörrar bör man välja rätt typ av färg och teknik. Hänsyn bör tas till befintlig färg, speciellt om den ursprunglig färgen finns kvar. Om inte, kan du skrapa försiktigt genom färglagren med en kniv för att bestämma ursprunglig färgsättning.
 
Bostadshusens huvudentré hade den mest påkostade dörren och målades med linoljefärg. 
Den traditionella färgsättningen på bostadshusets ytterdörr var gul- eller brunockra, imiterande ekdörrar. Gråvita omfattningar skulle efterlikna stenmaterial i portalens omfattning.
 
Måla tunt med linoljefärg i fler stykningar. Målar man med tjock färg av modern typ fyller man igen de fina profilerna samtidigt som man riskerar att färgen snabbt börjar flagna. 
 
Vid målning av fyllningsdörrar måste man tänka på att inte spackla i skarven mellan fyllning och ramverk, då fastnar fyllningen och spricker vid torka.
 
Gångjärnsbeslagen på gamla dörrar har alltsedan 1700-talet målats samtidigt med dörren. Måla dem i samma färg som dörren i övrigt, inte svarta. Detta gäller även för kammarlåsen, om det inte är tillverkat av mässing. Vred och trycken lämnas omålade.
 
Tjära användes under 1700-talet för målning av uthusens dörrar, då nästan alltid tillsammans med rödfärg. Svart eller ofärgad tjära är i allmänhet en 1800-talsföreteelse. Uthusens dörrar ströks med tjära och kimrök (svart pigment). Senare, efter 1800-talets mitt, blev det vanligt med linoljefärg även på uthusdörrar.
 
Vill man blanda pigment i trätjäran för att få en mörkare kulör skall pigmentet först lösas upp och röras till en smidig pasta med lite balsamterpentin. Tjäran kan också blandas med linolja för att få bättre torkegenskaper (roslagsmahogny). Tjäran blir då lämplig för målning av portar.

LS