Mer om berättelsen Människor, händelser och platser i Ingas och Estrids liv.

Berättelsen handlar om två kvinnor, Inga och Estrid, som förmodas ha levt i Uppland under 1000-talet. Utställningen är en dramatisering - till viss del en fiction - av vissa fakta som främst härrör från de runstenar som är resta inom området. Frågan är då vad vi egentligen vet om dessa kvinnoöden? Vad i berättelsen kan vi belägga på ett vetenskapligt sätt och vad är producentens fria tolkning? Vilka delar hamnar "där imellan", d.v.s. vilka delar av berättelsen kan vi anse vara relativt säkra antaganden, men dock ej vetenskapligt bevisbara?

Det huvudsakliga källmaterialet till berättelsen om huvudpersonerna, är de samtida runinskrifterna. Dessa är oftast kortfattade och relativt informationsfattiga. Om flera runinskrifter sammanförs så går det dock att tolka relationer mellan släkter, individer och genealogiska sammanhang. Runstenarna är (nästan) uteslutande kristna monument. Att resa en runsten var synonymt med att uttalat ansluta sig till kristendomen. Runstenstraditionen infördes i Mälardalen av ett högre socialt skick av självägande bönder. I slutet av runstensresarperioden är det dock möjligt att traditionen har sjunkit ner i samhällsskikten. De huvudsakliga syftena med runstenarna tycks grovt förenklat vara att manifestera ett ägande samt sin kristna tro.

Till tolkningen av det senvikingatida samhället kan också de fornlämningar som finns i trakten användas. Dessa ger information om de enskilda gårdarnas ålder, storlek och eventuellt betydelse. I enstaka fall finns det också arkeologiska utgrävningar som bidrar till kunskapen om de personer som figurerar i berättelsen. Det bör dock påtalas att det inte finns några andra skriftliga dokument eller liknande, som berättar historien om Inga och Estrid. Ingenting finns som berättar om karaktären på de individer som nämns. Ingenting låter oss få veta om de var vänner eller konkurrenter.

Gerlög
Berättaren i denna "saga" är Gerlög. Hon och hennes närmaste finns nämnd på en runhäll ristad av Torbjörn skald, belägen vid Hillersjö gård. Runhällen går utifrån sin stil att datera till perioden omkring 1060-1100 e. Kr. Inskriften, som är den längsta i Uppland, är mycket informationsrik och den gör att vi kan rekonstruera från 1000-talet:

Fakta från runsten U29 och U20/U21 på Färingsö (Ekerö kommun).

    * Runorna låter berätta att Gerlög gifte sig med Germund när Gerlög var mycket ung. De fick en son som ej nämns vid namn. Germund drunknade och senare dog sonen. Gerlög gifte om sig med Gudrik och de fick flera barn.
    * Endast ett av Gerlögs och Gudriks barn överlevde dock. Detta var Inga.
    * Inga giftes bort med Ragnfast i Snåttsta och de fick en son (som ej är nämnd med namn). Ragnfast och sonen dog dock och Inga kom till arv efter dem. Inga ägde nu Snåttsta.
    * Inga gifte sig med Erik. På en annan runsten kan vi se att Erik dog före Inga.
    * Runstenen talar om att också Inga dog. Inga och Eriks äktenskap var barnlöst, och Erik var död. Detta gör att Gerlög får ett "bakarv" d.v.s. hon ärver sitt barn Inga.
    * Texten från ovanstående runsten kompletteras med en text från en sten (U20/21) som numera är placerad i Färentuna kyrka. Denna sten låter oss få veta att både Gudrik (Gerlögs andre man och Ingas far) och Erik (Ingas andre man) har dött.

Gerlögs runsten (U29) har ett uppenbart syfte att förklara och bevisa hur Gerlög har ärvt flera stora jordegendomar. Samtidigt går det givetvis att utläsa både dramatik och tragedi i texten. Gerlög överlever ju alla sina män och sina barn. Om det är äkta sorg som ligger bakom inskriften kan vi dock inte med säkerhet säga. Kanske är det ett torrt juridiskt dokument utan syfte att beskriva eventuella känslor.

Inga
Förutom kunskapen om alla de omnämnda individerna och deras relationer får vi också veta att Inga flyttar till en gård som heter Snåttsta. Denna gård finns kvar idag och på Snåttsta och Vreta ägor finns flera runstenar som ytterligare kompletterar historien om Inga.

Fakta från U329, U330, U331, U332. Snåttsta och Vreta i Vallentuna.
Från dessa fyra runstenar får vi veta att Ragnfast, Ingas man, har dött. Det omtalas att Ragnfast ensam ägde Snåttsta efter sin far Sigfast. På stenen som står vid Vreta kommer den kanske viktigaste informationen, nämligen uttrycket "hon kom till arv efter sitt barn". Detta påstående överensstämmer med påståendet på Ekeröstenen U29 att Inga kom till arv efter sin son. En son som aldrig nämns vid namn. Ett rimligt, men absolut ej säkerställt, antagande är att denne son har dött ung, och därför inte nämns vid namn. Informationen avslöjar dock det huvudsakliga syftet med inskrifterna: Inga ärver Snåttsta efter Ragnfast.

Vidare ger Snåttstastenarna ytterligare viktig information. Vi får veta att Ragnfast hade en huskarl som hette Assur. Varför denna information ristas in vet vi inte, men vi kan anta att Assur har haft en stark ställning i Snåttstasläkten. Kanske har Assur fått ta del av arvet efter Ragnfast?

Stenarna kan utifrån stilen dateras till omkring 1050-1080 e. Kr. Vi kan också med säkerhet säga att stenarna är äldre än de som är placerade på Ekerö. Det går att göra en relativ datering av stenarna där U329, U330, U331 och eventuellt U332 ristades samtidigt och är äldst (det finns en möjlighet att U332 inte är ristade samtidigt som de övriga). Sedan ristas U20/21 och sist Gerlögs sten, U29. Gerlögs sten är också ristad i en stil som brukar tolkas som yngre.

Estrid
En av Snåttstastenarna (U329) innehåller ytterligare en mycket intressant information. Där sägs det uttryckligen att Ragnfast är bror till Gyrid och Estrid. Varför denna formulering finns på runstenen vet vi ej men ett antagande är att det kan ha att göra med någon form av arvstvist. Inskriften ger intrycket av att Gyrid och Estrid nämns av samma anledning, eller åtminstone av samma vägande skäl, som Assur, huskarlen. Av någon anledning nämns dessa kvinnor på ett sätt som förklarar de inbördes relationerna mellan Inga, Ragnfast, Gyrid och Estrid. Huruvida dessa individer var "vänner" eller om de stod i något slags tvistförhållande kan vi dock ej veta.

Denna Estrid kan eventuellt vara densamma som nämns på ett antal runstenar i Täby. Detta är dock ett antagande som är svårt att till fullo bevisa. Det enda som kan säkerställas är att Inga har haft två svägerskor som hette Gyrid och Estrid. Det finns dock goda skäl till att anta att denna Estrid är densamma som den kvinna som figurerar på ett flertal runstenar i Täby. Estrid i Täby var "stammoder" till en omtalad släkt som brukar kallas för Jarlabankeätten. Hon var farmor till den Jarlabanke som har rest ett antal runstenar och som bl. a. omtalar att han "ägde hela Täby", alltså en person som med stor sannolikhet har haft stort inflytande i bygden. Estrids "verksamhetstid" kan genom hennes runinskrifter bestämmas till perioden omkring 1020-1100. Namnet Estrid finns på ett flertal stenar, men vid en närmare analys så framgår det att det oftast rör sig om samma individ som nämns flera gånger.

Namnet Estrid finns på nio stenar, och det närliggande namnet Astrid på två runstenar (i Mälardalen). Sex av dessa omnämnanden kan vi utifrån de släktsamband som nämns med säkerhet säga vara en och samma individ. Av de övriga är en placerad i Knivsta socken, en i Kulla socken, en Astrid i Lindö, Vallentuna socken och en Astrid i Sörmland. Samtliga av dessa innehåller övriga uppgifter som gör att det inte är troligt att det rör sig om samma individ. Då återstår det en runsten, ovan nämnda U329, som anger en Estrid vars släktsamband vi inte känner till (förutom att hon är syster till Gyrid och Ragnfast). Dateringen på stenen motsäger inte att det är samma individ som nämns på Täbystenarna. Ristaren till U329 tycks vara Fot, en ristare som också är aktiv inom Jarlabankesläkten (som Estrid i Täby tillhörde). Placeringen av runstenen antyder också det kan vara samma Estrid som finns i Täby. Placeringen "passar" i rörelsemönstret för den sociala klass som runstensresarna tillhörde. Det skulle betyda att Estrid, född i Snåttsta, gifts bort till Östen i Täby (eventuellt Såsta) och har sitt andra gifte i Harg, Skånela socken (relativt nära Snåttsta). Ovanstående är dock endast svårbevisade antaganden. För att nå fullständig säkerhet om det rör sig om en och samma individ, så kan vi endast hoppas på framtida runfynd.

Fakta från U135, U136, U137, Broby bro, Täby socken.
Samtliga stenar dateras till perioden 1020-1050. Inbördes finns dock en relativ datering där U137 är äldst.

    * Vi får på U137 veta att Estrid och Östen har en son vid namn Gag som dör. När stenen reses är Östen i livet.
    * På de övriga stenarna (U135 & U 136), som är ett parmonument, får vi veta att Östen har rest till Jerusalem och dött i dåvarande Grekland (Bysantinska riket). Stenen är således ristad efter U137.
    * Estrid och Östen har tre söner, Ingefast, Östen och Sven, vilka bygger en bro och en hög efter sin far.

Utifrån dessa stenar görs också antagandet att sonen Gag dör relativt ung eftersom hans bröder finns ej med i minnesinskriften till honom.

Vi kan följa Estrids vidare levnad genom två runinskrifter i Harg:
Fakta från U309 & U310, Harg, Skånela socken.
Stenarna är ett parmonument, daterat till perioden 1060-1100. Troligen den förra delen av denna period.

    * Vi får veta att Estrid hade en make som hette Ingvar. Han och hans (inte Estrids!) son Ragnvald dog. Estrid gjorde en bro, en tradition som tycks vara ett signum för Estrids släkt.
    * På intilliggande sten finns Sigvid, Ingvar och Jarlabanke nämnda på ett sätt, som tillsammans med ovanstående sten, gör att vi kan anta att de är Estrids söner. Den Jarlabanke som nämns tycks alltså inte vara identisk med den mer välkände runstensresaren i Täby. Denne Jarlabanke hade Ingvar som far, och troligen Estrid som mor. Från andra runstenar kan vi se att Täbys Jarlabanke hade en far som hette Ingefast och en mor som hette Jorun.

Vi kan på dessa stenar se en tradition som finns inom denna släkt; sönerna har inte sällan samma namn som sin far. Informationen från ovanstående stenar verifieras genom inskrifter som finns placerade i sydvästra Täby:
Fakta från U101, U143 och U147, Sollentuna och Täby socknar.
Samtliga runstenar är daterade till perioden 1060-1100. De skall förstås i ett sammanhang och de är ristade i samband med byggandet av en väg från Hagby i Täby till Ed vid Edsviken.

    * Vi får veta att Estrids söner Ingvar (som hon hade med Ingvar i Harg) och Ingefast (som hon hade med Östen i Broby) har dött.
    * Vidare ger stenarna information om släktens övriga relationer i form av äktenskap mm.

Vi kan utifrån ovanstående runinskrifter göra antagandet att Estrid nu har blivit ganska gammal. Hon finns med på samma inskrifter som hennes två barnbarn Häming och Jarlabanke. Hon började resa runinskrifter som stilmässigt ligger mycket tidigare. Hon tycks ha fött sju barn. Vidare tycks Estrid ha "återvänt" från Harg och tycks nu vara aktiv i Täbytrakten. Troligen för att det var där huvuddelen av hennes barn och barnbarn fanns.

Undersökningen vid Broby bro
Vid en arkeologisk undersökning som Stockholms läns museum utförde vid Broby Bro 1995, framkom tre gravar. Gravarna bestod av tre individer som var begravda på ett kristet vis, d. v. s. de låg i öst-västlig riktning med huvudet i väst, de var obrända och de hade sparsamt med gravgåvor. Gravarna gick med hjälp av myntfynd att datera till 1000-talet, alltså runstenstid. En av individerna var en äldre kvinna. Hon låg intill en numera bortodlad gravhög som var byggd till Estrids förste make Östen. Utifrån resultatet av undersökningen gör vi antagandet att den äldre kvinnan är identisk med den från runstenarna kända Estrid. Detta är dock ett antagande som bygger på en indiciekedja som är omöjlig att fullt ut bevisa. Denna typ av bevis finns helt enkelt inte inom arkeologin.

Svolder
I texten nämns "kung Olovs seger över norrmän". Detta syftar på slaget vid Svolder som nämns i isländska källor. Slaget skall ha utspelat sig år 1000. Platsen antas vara någonstans i Öresund. Svenske Olov skötkonung och danske Sven tveskägg besegrade i slaget norske Olav Tryggvason.

Knut den store
"Söderut fanns Knut" syftar på den betydelsefulle Knut den store. Danske Knut tycktes se England som kärnan i sitt Nordsjövälde. Det verkar som om han efter slaget vid Helge å 1026 under en kortare period också hade kontroll över Mälardalen. Det finns ett mindre antal runstenar som har anknytning till Knut. Detta gäller de stenar som nämner Knuts gäld i England. Åtminstone tre upplänningar har varit med och tagit denna gäld och samtliga är belägna inom ett begränsat område i Vallentuna kommun. Det finns mynt som omnämner Knut som "kung i Sigtuna". Detta är dock troligen felgraveringar som har uppstått då kung Anund kopierade Knuts mynt. Knut själv uppger dock vid ett tillfälle att han är kung över en "del av svearna", vilket givetvis är en indikation på att han har haft betydelse också i Sverige. Danmark har troligen till vissa delar fungerat som förebild för Mälardalens högre sociala klass.

Olof Skötkonung och drottning Estrid
Olof skötkonung var kung ca 995-1022. Hans drottning var Estrid av Mecklenburg. Estrid är ett namn som således har anknytning till samhällets absoluta topp. Det är ett rimligt antagande att stormän i Sverige döpte sina barn med kungahuset som förebild. Detta givetvis under förutsättning att man var positivt inställd till dem.

Anund Jakob
Anund Jakob tog över kungamakten efter Olof Skötkonung. Han regerade omkring 1022-1050. Det sägs att han döptes till Jakob, men namnet accepterades inte av den konservativa menigheten som gav honom det vanligare namnet Anund.

Emund Gamle
Kung omkring 1050-1060. Uppskattas ej av Äldre Västgötalagen som ger honom tillnamnet "Slemme", då han skall vara "sniken och icke god att trotsa i den sak han ville främja". Han tycks också vara i viss konflikt med kyrkan i Hamburg-Bremen.

SigtunaGudrik och Gerlög åkte enligt berättelsen till Sigtuna. Detta är givetvis ett antagande som inte går att bevisa, vi har ingen aning om ifall just Gudrik och Gerlög var i Sigtuna. Det stämmer dock med antagandet av hur staden Sigtuna fungerade under sin första tid. Staden var troligen befolkad av familjer som hade inbjudits av kungamakten, och den var en arena för politik och en mötesplats där kungen kunde hålla liv i allianser och förbindelser. Sigtuna var en viktig ort i spridandet av kristendomen, och den blev omedelbart ett maktcentrum. De som ägde tomter i Sigtuna hade med stor sannolikhet gårdar i de intilliggande landskapen.

Hagby
Hagby är en gård som finns än i dag. Gården har ett förhistoriskt ursprung och ett stort antal runstenar har framkommit här. Jarlabankesläkten tycks ha funnits representerad på gården (eller byn).

Såsta
Vid södra delen av Vallentunasjön, centralt i bygden ligger gården Såsta. På de omgivande fornlämningarna kan vi se att gården har ett förhistoriskt ursprung. Om det är denna gård som Estrids förste make Östen kommer ifrån är dock osäkert, men det är ett välgrundat antagande. Det är faktiskt på Såsta ägor som Östens grav har legat.

Broby
Vi kan utifrån runinskrifterna vid Broby göra antagandet att bron på platsen anläggs under första halvan av 1000-talet och som en följd av detta kan vi anta att gården Broby, som är uppkallad efter broanläggningen, anläggs strax därefter. Detta är dock obevisade antaganden; möjligheten finns att bron har existerat tidigare än det omnämnande som finns på runstenarna. Det finns exempel på broar där intilliggande runstenar har inskrifter som påstår att de byggde bron, men där arkeologiska undersökningar kan visa att äldre broar finns under runstensbron. Det finns dock ytterligare indicier som antyder att Broby är skapat på 1000-talet. Ägofiguren på Broby är något annorlunda än övriga gårdar.

Lars Andersson