Färg och färgsättning

Målning av hus var förr främst en förskönande åtgärd och inte en skyddande. Med färg förstärktes former och förädlades material. Färgerna har givit och ger byggnaderna en stor del av dess karaktär. Det var först kyrkor och högreståndsbyggnader som målades, men bruket att måla spreds sedan till den enklare bebyggelsen på landsbygden och i städerna.
Färgerna på våra byggnader är djupt förankrade i den svenska folksjälen och utgör därför en viktig del av vårt gemensamma kulturarv.
 
Val av färgtyp och kulör
Innan man väljer färg till byggnader bör man ta hänsyn till när huset är uppfört och husets tidigare färgsättning. Ännu viktigare är att välja rätt färgtyp för underlaget. Vid renovering av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse är det särskilt viktigt att inte frångå äldre färgsättning och material.
 
Genom att skrapa fram och undersöka husets olika färgskikt och material kan man få reda på hur färgsättningen sett ut och förändrats. S k färgtrappor bör göras på skyddade ställen där färgen förändrats minst. Om man finner ytor som bevarar ursprunglig målning bör dessa inte skrapas bort utan bevaras. De utgör viktiga tidsdokument och kan komma till användning vid framtida frågor runt färgsättning. Ibland finns källmaterial som beskriver byggnadens utseende vid en viss tidpunkt. 
 
Råd och anvisningar om färgsättning av hus ges av kommunernas byggnadsnämnd i samband med byggnadslov. Vid färgsättning och ommålning av byggnader med särskilt kulturhistoriskt värde kan man rådgöra med länsmuseet.

KL