Spåntak

Stora träd bör inte finnas i direkt närhet av ett spåntak. Om ansamlingar av mossa och löv finns på taket måste de borstas av. Takspån är sköra varför man bör undvika att kliva på dem utan istället använda t ex en stege som underlag.

Om mindre skador har uppstått räcker det ofta att ersätta de skadade spånen. Om hela taket är dåligt bör nya spån beställas av samma typ.
Spånspik måste vara tunn, annars spricker spånen. Förr användes blank trådspik, vilken har ungefär samma livslängd som spånen. I dag används ofta syrafast spik.

Furuspånens livslängd blir längre om de impregneras med trätjära före uppsättningen och därefter vart femte år. Sedan gammalt har ibland falurödfärg eller kimröks pigment blandats i tjäran.

För att vattenavrinningen skall bli fullständig är det viktigt att de tas ur stocken på ett sådant sätt att ådrorna löper parallellt med långsidorna (årsringarna skall gå vinkelrätt mot spånens flatsidor). Spånen skall vara av sådan längd att man får minst tredubbel täckning.

Tänk på att
Var rädd om gamla spåntak! De ligger ofta kvar under yttertak av tegel eller plåt. Det gamla yttertaket berättar om en historisk utveckling och har därför ett kulturhistoriskt värde. Om taket är intakt fungerar det även utmärkt som undertak. Om det inte är tätt kan man täcka det.

KL