Kallhäll, Järfälla 5-25 november 2009

I början av november 2009 gjorde länsmuseets arkeologer en undersökning av fem gravar i Kallhäll i Järfälla. Nu är undersökningen avslutad och här nedan kan du läsa en kortfattad beskrivning av vad vi kom fram till. Längst ner i artikeln hittar du en ordlista där vi förklara några av de arkeologiska termer som finns i texten.

Totalt undersöktes fem gravar i form av stensättningar varav en var röseliknande. Vi bestämde oss för att börja med den röseliknande stensättningen som var gravfältets största grav med sina 10 meter i diameter och närmare 1 meters höjd. Efter några dagars ihärdigt stenkastande visade det sig att röset täckte en flack fylld stensättning med en kantkedja av meterstora block. Kantkedjan var 7 meter i diameter, men utanför kantkedjan fanns också ett brätte av mindre stenar. Centralt i stensättningen, och under den ursprungliga stenpackningen, framkom en grop som var grävd ned till den underliggande berggrunden och som vi misstänker kan ha rymt en skelettgrav, men vi hittade inga ben eller andra fynd överhuvudtaget.

En björnklo i graven
Vi satte nu vårt hopp till de andra gravarna istället. Dessa utgjordes av övertorvade stensättningar, varav tre runda och en kvadratisk, och var 3 - 4,5 meter stora och 0,2 - 0,3 meter höga. Tre av stensättningarna var försedda med kantkedjor och en av dem hade också haft en rest sten i mitten. I samtliga gravar påträffades gravgömmor i form av ett brandlager, två benlager och en bengrop. Fynden var få och utgjordes endast av enstaka keramikfragment, några ornerade bitar av ben eller horn, troligen från en kam, samt en klo från en björn. Klon (egentligen det yttersta tåbenet, själva klon bevaras inte) härstammar från en björnfäll som den döda har legat på eller varit insvept i på gravbålet. Benen från gravarna har ännu inte analyserats av vår benexpert, men efter att ha kastat en hastig blick på benen så har hon konstaterat att det också finns ben från får i en av gravarna.

Vi hittade inte några föremål som med säkerhet kan datera gravarna, men utifrån gravtyper och gravskick kunde vi ändå göra en grov uppskattning av deras ålder. De rena gravskicken, dvs. de med sotfria brända ben, är framför allt vanliga under den äldre järnåldern (ca 500 f Kr – 400 e  Kr), medan seden med brandlager får sitt genomslag först under folkvandringstiden (ca 400 – 550 e Kr). Björnklor förekommer i Mälardalen i gravar under framför allt folkvandringstid, men även senare. Vår första gissning var därför att gravarna var från skiftet äldre järnålder och folkvandringstid, det vill säga cirka 400-talet. Men för att säkerställa gravarnas ålder har ben skickats på datering med den så kallade kol14-metoden (14C-analys).

14C-dateringarna är klara!
Vi har nu fått svar på 14C-analyserna. Det visade sig att gravarna var något äldre än vad vi förväntade oss och att de huvudsakligen hade anlagts redan under romersk järnålder (0 – 400 e. Kr.). Gravarnas individuella dateringar var som följer:

70 – 220 e. Kr.
80 – 240 e. Kr.
245 – 345 e. Kr.
340 – 440 e. Kr.

Dateringarna är ganska vida, men det är sällan vi får närmare dateringar än så genom 14C-analyser. Utifrån gravarnas placering vet vi också att den största graven, den röseliknande stensättningen, har anlagts före den äldsta av de daterade gravarna.

Gravfältet har sannolikt hört till en närbelägen gård i sprickdalgången strax väster om gravfältet. Där finns också fossil åkermark och stensträngar registrerade. Stensträngar är rester efter gamla murar som byggdes under århundradena kring vår tideräknings början för att hålla betande djur borta från åkrar och ängar, och lämningarna är alltså samtida med gravfältet.

Då gravfältet, så vitt vi känner till, endast har bestått av sex gravar, vilka har anlagts över en period på 350 - 400 år, kan dock högst en person per generation ha begravts på platsen. Slutsatsen väcker ett antal frågor. Vilka var de som begravdes här? Och varför just de? Var begravdes de övriga familjemedlemmarna? Blev de överhuvudtaget begravda?

Kanske får vi svar på någon eller några av frågorna när analyserna av benen från gravarna är klara. Andra frågor kanske vi aldrig kommer att kunna besvara. Nu väntar vi med spänning på att vår osteolog (benexpert) ska säga sitt.

Liten ordlista
Stensättning: grav uppbyggd av stenar med en fyllning av jord.
Röseliknande stensättning: stensättning med närmast jordfri fyllning.
Kantkedja: En vällagd ring av oftast jämnstora stenar som utgör en gravs yttre begränsning.
Gravgömma: platsen för kvarlevorna och eventuella gravgåvor i t.ex. en stensättning.
Gravskick: arkeologer talar om två huvudsakliga gravskick - skelettgravar och brandgravar. I det senare fallet rör det sig om gravar där de avlidna har kremerats. Brandgravarna kan i sin tur delas in i en rad olika undertyper (se exempel nedan).
Brandlager: de brända kvarlevorna har begravts tillsammans med sot och kol från gravbålet och påträffas liggandes i ett lager under t.ex. en stensättning.
Benlager: de brända kvarlevorna har plockats ut ur resterna efter gravbålet och rensats från sot och kol innan begravningen.
Bengrop: de brända kvarlevorna har plockats ut ur resterna efter gravbålet och rensats från sot och kol innan de har begravts i en grop under t.ex. en stensättning.
Osteologi. Läran om ryggradsdjurens skelett