Äldre stenålder (8000 - 4200 f Kr)

De första människorna i Stockholmstrakten som vi känner till måste ha kommit paddlande i lätta kanoter. Det var små grupper som levde av att samla växter, fiska och jaga - framför allt säl. De var förmodligen i ständig rörelse över stora områden och ytterst väl anpassade till ett liv i en miljö som vi skulle uppfatta som extremt ogästvänlig. Landskapet var kargt och såg antagligen ut som det gör längst ut i ytterskärgården i dag. I norr skymtade fortfarande inlandsisen och ute på Ålands hav drev stora isberg omkring.

Till skydd mot väder och vind sökte den äldre stenålderns människor sig in i sandiga vikar där de slog upp sina tillfälliga läger. Med sig hade de olika redskap för vardagsbestyr, fiske och jakt. Ett liv i ständig rörelse tillät ingen tung packning. Redskapen var så få, effektiva och lätta som möjligt. De tillverkades av sten, ben, horn och trä. För jakten behövdes pil- och spjutspetsar och för skinnberedning knivar och skrapor. Verktygen höggs till av olika bergarter, främst kvarts och grönsten, som finns naturligt i länet.

De äldsta spåren efter dessa kustboplatser ligger i dag på grund av landhöjningen 80 meter över havet. De finns på Södertörn. Vid undersökningar i mitten på 1990-talet vid Gladökvarn i Huddinge påträffades kvartsbrott, tjocka lager bearbetad kvarts och eldstäder.