Medeltiden 1100 - 1523 e Kr

Under medeltiden utvecklades ståndssamhället. Överst tronade kungafamiljen och kungens makt sågs som given av Gud. Därunder följde i tur och ordning adel, präster, borgare och bönder. Fattiga och egendomslösa erkändes aldrig som samhällsklass. Ståndssamhället upplöstes först under loppet av 1800-talet som ett resultat av industrialiseringen och den begynnande demokratiseringen.

Sigtuna, som hade anlagts på initiativ av kungamakten redan i slutet av 900-talet, blev under 1000-talet huvudort för den kristna missionen i Mälardalen. Kristnandet var en långsam process. Först omkring 1200 var den kyrkliga organisationen så stark att bygderna kunde delas in i församlingar (socknar) och att sockenkyrkor i sten kunde byggas kring Mälaren.

Stockholm nytt centrum
Vid mitten av 1200-talet grundlades Stockholm som snabbt utvecklades till landets viktigaste stad, samtidigt som Sigtuna förlorade allt mer i betydelse.

Under tidig medeltid växte befolkningen snabbt och skogsbygden och skärgården i länet koloniserades.

Med digerdöden vid mitten av 1300-talet inleddes en period med återkommande pestepidemier som varade under hela senmedeltiden. Befolkningen minskade drastiskt. Striderna under 1400-talet mellan de nordiska unionskungarna och upproriska svenska stormannagrupper som berörde Stockholm och trakterna omkring bidrog också till att försvåra levnadsförhållandena för gemene man.