Jugend och nationalromantik
Vid sekelskiftet 1900, slog en ny stil igenom i Europa. I tyskspråkiga länder kom stilen att kallas Jugend – som betyder ungdom - och i Sverige användes samma beteckning. Önskan var att skapa en helt ny stil som bröt med tidigare, historiserande byggnadsideal. Inspirationen hämtades bland annat från naturens böljande former.
Mest utmärkande i villarkitekturen är de stora takfallen och de svängda linjerna som visar sig i gavlar, fönster- och dörromfattningar. Fönstren är höga och den övre delen av rutan småspröjsad. Det byggdes inte så många renodlade jugendvillor, men de enskilda stildragen användes flitigt i början av seklet. Influenserna kom i huvudsak från Tyskland, bl a den variant som kallas jugendbarock. Villorna hade ofta brutet tak och putsade fasader, som målades i varma nyanser. Slät- och spritputs förekom ibland i kombination. Träfasader kunde bestå av stående eller liggande spontad panel och målades i ljusa oljefärger. Taken täcktes med rött tegel eller falsad plåt. Det var främst i villornas inredning som jugend slog igenom fullt ut.
Nationalromantik, 1910-tal
Vid sekelskiftet 1900 utvecklades ett intresse för allmogearkitektur och den så kallade nationalromantiken blev under 1910-talet en av de ledande villastilarna. Detta berodde delvis på en längtan till naturen och hörde samman med utflyttningen från storstaden, men det var också ett resultat av en medveten strävan att komma ifrån de tidigare så populära schweizer- och snickarglädjevillorna, se även under rubriken Sommarvillor och fritidshus. Man lyckades inte helt frigöra sig från tidigare formspråk och många villor från denna tid visar en blandning av olika stilar. Till det mest karaktäristiska för dessa villor hör dock falu rödfärg tillsammans med vita knutar. Det nationalromantiska inflytandet visade sig också i användandet av timmer och träpanel. Träfasaderna kunde också vara tjärbruna med tätspröjsade fönster och utkragade övervåningar.
Ledande arkitekter 1900-1920
Carl Westman, blev till en början, en av de mest anlitade arkitekterna. I Pressens villa, ritad och uppförd i Saltsjöbaden 1901, förverkligade han sina ideal: en rödmålad villa med vita knutar. Huset är nu rivet. Efter en studieresa till England hade Westman inspirerats av engelsmännens traditionalism, där äldre byggnadstradition var en inspirationskälla för nyskapande. Westman anpassade de engelska förebilderna till en svensk lösning. Arkitekten ritade en rad villor under perioden 1900-1909. Dessa villor blev mönsterbildande även för enklare bebyggelse. Med Villa Tamm i Saltsjöbaden från 1903, inledde Westman en serie villor med regelbundna plan- och fasadlösningar.
Andra arkitekter var Ragnar Östberg och Lars Israel Wahlman. Genom egnahemsrörelsen, kunde idealen förverkligas även av dem med begränsade ekonomiska resurser. Det gavs ut en rad av mönsterböcker under 1900-talets första decennium. En populär propagandaskrift som trycktes i flera upplagor var Ragnar Östbergs Ett hem, som utkom 1905. Tillsammans med ritningar på enklare hus och möbler framhöll arkitekten hur viktigt det var att skaffa sig ett eget hem i form av ett eget hus. Publikationen vände sig till mindre bemedlade och var början till kampen mot ”finrummet” Huvudsaken var att man byggde för sitt eget och familjens behov och inte för sina gästers. Rummens läge i bostaden skulle rätta sig efter solen med sovrum i öster, vardagsrum i söder och väster, samt kök och tambur i norr.
Sökandet efter en specifik svensk form kunde ta sig många olika uttryck. Arkitekten Jacob J:son Gates starka intresse för timmerbyggnadskonst resulterade i en timmerstuga med utkragad övervåning. Hustypen fick lång livslängd och byggdes i flera varianter bland annat på Lidingö.
CA
