Regelverk / lösvirke

Regelverket blev från mitten av 1800-talet en vanlig konstruktion för modernare husformer, som småvillor. Men typen förekommer redan vid 1800-talets början och kallas då korsverkshus (som ej ska blandas ihop med korsvirkreshus) Konstruktionen var virkesbesparande. Tack vare sågverksindustrin fanns en god tillgång på sågat virke.

Från 1860 började uthus, som tidigare varit knuttimrade, uppföras i regelkonstruktion.
Även enstaka bostadshus byggdes på detta sätt. Under andra världskriget rådde stor materialbrist. Den traditionella plankväggen som användes i merparten av all nybyggda småhus var virkeskrävande. Detta uppmärksammades av statsmakterna och efter förebilder i USA utvecklade Bostadsstyrelsen det moderna regelhuset. Det v ar dock först på 1940-talet som denna byggnadskonstruktion slog igenom på allvar. Numera är det den vanligaste modellen.

Så fungerar en regelverkstomme
Regelverksstommen är virkesbesparande och därmed billigare. Mellan regelstommen  och ytterpanalen – som ibland gjordes i två skikt, liggande och stående – spikades förhydringspapp. På insidan kunde också sitta papp och sedan den liggande innerpanelen.
Stommen i sig är inte isolerande, den måste tätas med andra material.

Isolering
I och med att regelverksstommen slog igenom blev isoleringsmaterialet skilt från konstruktionen. För att isolera huset fylldes mellanrummet mellan panelerna med kutterspån eller sågspån, under 1940-talet användes halmplattor. I slutet av 50-talet började man isolera med mineralull eller glasull i mattor och skivor.

FMR