Stående timmer / resvirke

Under 1800-talet började man i större utsträckning använda stående timmer i huskonstruktioner och omkring 1900 var det vanligt. Anledningen var att tekniken med resvirke var ett enklare och därmed ett billigare och snabbare hantverk. Det var lättare att foga in höga och tätt placerade fönster och man kunde placera innerväggarna friare. Många sommarvillor i skärgården från 1860-70-talen är uppförda i resvirke.

Så fungerar en resvirkesstomme
Stående timmerstommar fungerar inte på samma sätt som stommar av liggande timmer, och de är inte lika stabila och hållfasta. Huset är uppbyggt av ett antal sk väggtavlor. Väggtavlorna tillverkas genom att timmerstockar lika höga som en våning, ställs tätt intill varandra och fogas samman med hjälp av dymlingar. I de nedre stockändarna finns en skåra eller "not" som passar en "fjäder" som spikats på ett ""ringvarv"". Ringvarvet består av en eller två liggande stockvarv, upplagda på syllen. Bottenbjälklaget är inlaxat i ringvarvet. Övre delen av stockarna är infogade på samma sätt i ett "ringvarv" av liggande timmer. Mellan varje våning ligger ett ringvarv. I hörnen är stockarna ihoplaxade och förstärkta med hörnjärn. Över och under fönster används liggande virke.

Ofta valde man gammalt eller väl torkat virke för att undvika torksprickor mellan stockarna.

FMR