Amalasuintha
Den förnäma kvinna som vi kallar Amalasuintha levde på 300-talet e. Kr. Hon begravdes, insvept i en björnfäll, vid Dragonbacken i Barkarby. Amalasuintha härstammade troligen från goterna i Sydeuropa.
Den förnäma kvinna som vi kallar Amalasuintha levde på 300-talet e. Kr. Hon begravdes, insvept i en björnfäll, vid Dragonbacken i Barkarby. Amalasuintha härstammade troligen från goterna i Sydeuropa.
På universitetsbiblioteket Carolina Rediviva i Uppsala finns en av världens märkligaste böcker, den så kallade Silverbibeln. Silverbibeln är präntad på purpurfärgat pergament i Ravenna, i nuvarande Norditalien, i början på 500-talet. Språket i silverbibeln är gotiska, ett numera utdött germanskt språk. Boken är både den äldsta och den i särklass viktigaste gotiskspråkiga skrift som finns.
Goternas apostel
Översättningen är gjord omkring 350 av en biskop vid namn Wulfila, som var verksam på en plats i vad som nu är Bulgarien. Goterna är kända i historien som ett av de krigiska folk som fick det romerska riket att kollapsa. Efter Roms fall fanns det under hundratals år olika gotiska välden i det som nu är Spanien, södra Frankrike, norra Italien, Rumänien, Bulgarien, Turkiet och Ukraina. Först på 700-talet hade deras riken gått under och goterna själva uppslukats av andra folk. En spillra fanns länge kvar på Krim.
Biskop Wulfila har kallats ”goternas apostel”. Hans bibelöversättning, som gjordes till och med tidigare än den första översättningen av bibeln till latin, var ett led i missionsarbetet.
Skandinaviska krigare
Arkeologiska fynd visar att krigare från det nuvarande Sverige deltog i striderna vid romarrikets gränser. Mycket av det folkvandringstida guld som påträffats som gudaoffer hos oss anses härröra från de lösesummor som romerska myndigheter tvingades betala ut för att få vara i fred för germanska anfall.
Att goter också kommit till Skandinavien är inte otroligt. Kanske har också gotiska kvinnor mer eller mindre frivilligt följt med nordiska krigare när dessa belåtna med sitt guld återvänt hemåt.
Att fastställa etnisk tillhörighet genom att undersöka gravar kan vara svårt eller omöjligt. Goter var troligen också en samlingsbeteckning på flera olika folkstammar. Under 300-talet och århundradena däromkring är gravar i Norden också i regel fattiga på fynd.
Dominerande kvinnograv
Men i den kvinnograv från 300-talets slut som undersöktes vid Dragonbacken vid Barkarby flygfält i Järfälla 1995 fanns märkliga fynd, som gör en koppling till goterna möjlig. Graven låg under en hög, tio meter i diameter, placerad på toppen av en kulle. Den var den första och äldsta graven på en begravningsplats som sedan använts i 600 år. Det dominerande läget måste ha påmint människorna i byn om kvinnan, och hennes levnadsöde kan ha berättats i trakten i generationer.
De många högarna på det successivt allt större gravfältet blev nu också tecken på att platsen varit bebodd och jorden brukad av förfäder i släktled efter släktled. Vid Dragonbacken låg ännu fram till slutet av 1800-talet en bondby, Kalvshälla.
Sju björnklor och en fäll
Om kvinnan, som i utställningen kallas med det gotiska namnet Amalasuintha, blivit döpt innan hon kom till Norden vet vi inte. I Sverige har i alla fall miljön varit hednisk och här brände man sina döda. En analys av benen i graven visade att Amalasuintha varit 50 år eller äldre vid sin död. Sju björnklor hittades och visade att hennes kropp svepts in i en björnfäll innan den lades på bålet. Bland fynden i graven var också en drejad lerkruka, ett av de äldsta exemplen i Sverige på kärl av detta slags keramik.
Släktens urmoder?
I jordfyllningen till Amalasuinthas grav påträffades en rad föremål som lagts ner långt senare. Det var järnknivar, amulettringar av järn, brynstenar och en vikingatida silverring. Fynden tyder på att Amalasuintha spelat en viktig roll också efter sin död som släktens ”urmoder”. Kanske trodde man att hennes grav hade magiska krafter.
En rad andra gravar på Dragonbacken undersöktes samtidigt och det visade sig att ytterligare fem personer, alla äldre kvinnor, begravts svepta i björnskinn. ”Björnkvinnorna” kan ha setts som Amalasuinthas efterföljare och haft en speciell roll i samhället eller i den religiösa kulten.
Materialet kommer från utställningen ”Ett annat liv” som visades på Stockholms läns museum 2006-2016.
