Christian Hammer

Juveleraren Christian Hammer köpte på 1880-talet hela Furusund och förvandlade det gamla fiskar- och lotssamhället till en badort på modet. Här kunde välbärgade stockholmare trimma sina kroppar i nyuppfunna gymnastikmaskiner.

Vid 1800-talets mitt hade Stockholm blivit en industri- och handelsstad som växte så det knakade. De sociala skillnaderna var mycket stora. Där fanns förmögna som levde i sus och dus och fattigfolk som knappt hade mat för dagen. Med hygienen var det si och så för inget vattenlednings- och avloppsnät fanns och latrin forslades ut på landet i stinkande, öppna vagnar. Röken från tusentals spisar och kakelugnar låg tjock över staden.

I ångbåtens kölvatten
Företagsamma entreprenörer började utnyttja de mer välbärgade stadsbornas önskan om att ibland komma bort från den smutsiga och larmande miljön. Stockholm låg ju vid vattnet, och både Mälaren och Saltsjön erbjöd stora möjligheter för en av tidens stora uppfinningar, ångbåten. Steget var inte långt till att bygga särskilda utflyktsmål med sommarhus, varmbadhus, gyttjebad, värdshus, hotell och andra bekvämligheter på platser som kunde nås med en dagstur med ångbåt. En sådan plats var Halsö i Norrtäljeskärgården, senare känd som Furusund.
Furusund hade tull-, lots- och telegrafstation. Sjökrog hade det också funnits länge. Ortens bana som badort började på 1850-talet då en tapetfabrikör insåg att det fanns grova pengar att tjäna på badturismen och köpte ön av markägarna i Blidö by.

Stenrik juvelerare
Det stora uppsvinget för Furusund som badort kom sedan den stenrike hovjuveleraren Christian Hammer köpt ön på auktion 1882. Priset var 70000 kr och Hammer ropade in den genom en bulvan. Fram till sin död 1905 styrde och ställde han i Furusund som på sin egen bakgård.
Christian Hammer var norrman och hade utbildats till guldsmed och juvelerare i Köpenhamn och Paris. Till Stockholm kom han på 1840-talet och tog över hovjuveleraren Zethelius verkstad på Fredsgatan, stadens mest exklusiva. Affärerna gick lysande och Hammer började placera en del av pengarna han tjänade i antikviteter. Mycket var hantverksföremål, vapen, keramik med mera som förlorat sin funktion i det nya industrisamhället och som Hammer kunde komma över till vrakpris. Efter några årtionden hade han 120 000 nummer i sin samling, den största i Skandinavien, och försökte få svenska staten att köpa in den för att lägga grunden till ett kulturhistoriskt museum. Men riksdagen tackade nej och Hammer sålde istället samlingen på auktion i Tyskland.

Struntade i klagomål
Hammer samlade också böcker och autografer. Dessa samlingar gick på auktion först efter hans död. Riksarkivet och Kungliga biblioteket ropade då in de värdefullaste handskrifterna.
Christian Hammers köp av Furusund irriterade dem som redan hade sina sommarhus på orten. Det berättas att den kvinna som varit Hammers ombud vid auktionsköpet fick en örfil av en Furusundsbo när hon kom med båten från Stockholm.
Men nu var det Hammer som bestämde. I rask fart lät han bygga nya villor och brydde sig inte om klagomål om att de skymde utsikten och idyllen och att det blev bullrigt och rörigt under byggtiden. Hammer döpte om gatorna och gav de gamla villorna nya romantiska namn. Vita huset blev Christiansborg, Kråkslottet blev Sorgenfri. Båda namnen var hämtade från danska kungliga slott. Röda byggningen blev Romanov efter den ryska tsarfamiljen. Hotell Dagmar fick namn efter en dansk prinsessa som blivit rysk kejsarinna.

Teater och musik
Hammer lät flytta en teaterbyggnad från Stockholm till Furusund. Där återuppfördes den och kom att kallas Hammerska ladan. Han lät bygga en festsalong med jätteveranda där det musicerades varje dag. Furusund skulle bli östkustens fashionablaste badort.
Hammer var intresserad av idrott och motion och lät bygga tennisbana och kägelbana. Men det var sjukgymnastiken på Furusund som lockade badgäster och patienter från hela Sverige. En läkare, Gustaf Zander, hade uppfunnit en behandlingsmetod med mekaniska massage- och rörelseapparater och under sommarsäsongerna flyttade han sin verksamhet från Stockholm till Furusund. Ett gym, skulle vi säga i dag. En annan läkare var berömd magspecialist och sysslade med hypnos och olika slags vattenkurer.

Bråk om restaurang
Men bråken mellan Hammer och de gamla ortsborna fortsatte. Tullchefen försökte förbjuda badgästerna, som han kallade för borgarbrackor, att passera tullhuset på sin väg till ångbåtsbryggan. När detta misslyckades stämde han Hammer ”i nykterhetens intresse” för att hindra bygget av en ny restaurang. Hammer stämde i gengäld tullchefen för ärekränkning. Så höll det på tills tullmyndigheterna gav sin bråkige tullchef sparken.
Furusund besöktes av societeten och kungligheter och många konstnärer och författare. Några kända namn är August Strindberg, Albert Engström, Anders Zorn, Carl Larsson, August Blanche och Carl von Schewen.

Strindbergs Fagervik
Första gången Strindberg hyrde i Furusund var 1899. Han greps av den då blinde Christian Hammers öde och lät honom figurera som ”den blinde” i pjäsen ”Ett drömspel”.
Sommaren 1901 var författaren nygift med skådespelerskan Harriet Bosse och de hyrde den nyligen upprustade villan Isola Bella, som på 1800-talet varit karantänsstation mot kolerasmittan.
I sin diktning förevigade Strindberg Furusund under namnet Fagervik.

Materialet kommer från utställningen ”Ett annat liv” som visades på Stockholms läns museum 2006-2016.

LÄNKAR
Besök Furusund