Sälhjärta

När inlandisen smälte undan kom jagande och fiskande människor efter. Bland dessa tänker vi oss att det fanns en tonåring som ställdes inför sitt mandomsprov, att döda sin första säl.

De äldsta spåren efter människor i Stockholms län är mycket anspråkslösa. De återfinns på karga bergshöjder långt inne i skogen som få människor besöker. Att det därför dröjt ända till 1990-talet innan de upptäcktes är inte så konstigt. Samtidigt är det det isolerade läget som gjort att lämningarna bevarats.
När inlandsisen drog sig bort från Mellansverige hade den pressat ner jordskorpan kraftigt. Så småningom stack enstaka bergklackar upp ur det isiga hav som smältvattnet bildade. Man kan jämföra med hur det ser ut i Stockholms ytterskärgård i dag.

Skrapor och knackstenar
De högst belägna delarna av länet finns på Södertörn och det är också där som spåren efter de första människorna hittats. Det handlar om skrapor och andra enkla verktyg av kvarts, ett material som ofta finns naturligt i ådror i berget nära fyndplatserna.
På några ställen har också väl använda, runda knackstenar hittats. Det är de ”hammare” som användes vid bearbetningen av kvartsbitarna. De vapen och redskap av trä och ben som människorna också kan ha lämnat efter sig har multnat bort under årtusendena.

Tillfälliga läger
Fyndplatserna ger inte intryck av att ha hyst några bosättningar över längre tid. Snarare har de varit tillfälliga läger. Vissa kanske bara har använts en gång, andra har man återvänt till. Säkert har de legat nära den dåtida stranden och därför ger höjden över havet en möjlighet till en ungefärlig datering av dem. De högst belägna fyndplatserna i Hanveden finns på drygt 80 meter över havet. Det motsvarar den nivå som stranden låg på för omkring 9000 år sedan.
Fyndplatser på något lägre nivåer har ofta rikligare lämningar vilket tyder på längre bosättningsperioder. Hela stenyxor och rester från tillverkning av sådana yxor har påträffats där. Flinta finns inte i berggrunden i Mellansverige och de flintverktyg som ibland påträffas visar därför troligen på kontakter med Sydskandinavien. Vid utgrävningar av några platser av detta slag har man påträffat rester av eldstäder och vindskydd.

Kom i kanoter?
Den äldre stenålderns jägare var inte bofasta utan följde bytesdjurens säsongsmässiga vandringar.
Hanvedens höjder, dåtidens öar, låg tiotals mil från närmaste fastland, som fanns i nuvarande Närke. De människor vilkas spår nu hittats på Södertörn hade fått färdas långa sträckor för att komma dit. De måste ha kommit i båt, men hur sådana båtar såg ut vet vi ingenting om. Kanske liknade de eskimåernas eller andra sentida polarfolks kanoter. På vintern kan de också ha kommit över isen.
Fynden på boplatser som de på Södertörn påminner om liknande fynd i Norrland och Finland. De skiljer sig från sydliga och västliga områden där flinta dominerar istället för kvarts.

Traditioner och idéer
Valet av jaktstationer och fångstplatser kan inte ses enbart ur ett praktiskt perspektiv. Också stenålderns människor var kulturvarelser. Deras beteende och utnyttjande av landskapet och naturens resurser styrdes av deras traditioner, identitet, idéer och religiösa föreställningar.
För att närma sig stenåldersmänniskorna måste forskarna utnyttja de kunskaper som finns om människor som i modern tid levt under liknande betingelser. Där finns animism, som är föreställningen om att allting, både levande och dött, är besjälat och existerar i ett samspel med människan.
En annan föreställning som haft stor spridning är totemism. Familjer eller släktgrupper tänker sig stå i en speciell relation till ett totem. Både djurarter, växter, himlafenomen och annat kan fungera som totem.

Prov för vuxenlivet
Övergångsriter är ytterligare en företeelse som finns i de flesta samhällen. Människans liv går genom olika faser. Övergången från barndom till vuxenliv är ett exempel. Dessa faser markeras ofta med prov, ceremonier och festligheter. Kanske skulle den äldre stenålderns tonåringar döda sin första säl för att bli upptagna som fullvärdiga medlemmar i gruppen av jägare? Det är den uppgift som Sälhjärta i tänks bli ställd inför.

Materialet kommer från utställningen ”Ett annat liv” som visades på Stockholms läns museum 2006-2016.