Harry Arvidsson

Harry Arvidssons familj kunde på 1960-talet förverkliga drömmen om ett eget hus. Det enhetliga grupphusområde som de flyttade in i har numera helt förvandlats till en blandning av villor med många olika stilideal.

Mellan 1965 och 1975 skulle bostadsbristen i Sverige byggas bort. Det beslutade riksdagspolitikerna och det så kallade miljonprogrammet formulerades.
Huvuddelen av miljonprogrammets satsningar skedde genom kommunernas allmännyttiga bostadsbolag i form av flerfamiljshus. Men under miljonprogrammets tid byggdes också småhus. De familjer som hade skapliga inkomster kunde få förmånliga banklån till radhus eller friliggande villor.
I Storstockholm var 20 procent av nybebyggelsen under tioårsperioden 1965–1975 enfamiljshus. Jämfört med byggandet i utländska storstäder under samma år var det en mycket låg andel.

Modern men trång
Till de stockholmare som då flyttade in i ett av de prefabricerade enfamiljshusen hörde slöjdläraren Harry Arvidsson och hans fru Ragnhild. Med sina två söner hade paret en tvåa i Hjorthagen i östra Stockholm. Lägenheten var modern och fin men när barnen blev större började det kännas trångt.
Harry Arvidsson hade i flera år, med viss tveksamhet, funderat på att bygga hus själv, stått i Stockholms småstugebyrås kö och bosparat i bank. På så sätt fick han ett erbjudande om att vara med när Berghemsområdet i Jakobsberg skulle bebyggas med prefabricerade enfamiljshus. Familjen åkte och tittade på tomten och slog till. Detta var 1967.
Husen i Berghem tillverkades på en snickerifabrik i Jämtland. De kom i form av monteringsfärdiga element som drogs ihop med bultar på byggplatsen.

Golven svajade
Husen var i ett plan. Taken var täckta med tjärpapp och även om de inte var helt platta såg det så ut. Enkelhet och enhetlighet innebar att kostnaderna kunde hållas nere, och fort skulle monteringen gå. Men priset för de pressade bygg-kostnaderna blev golv som svajade och skarvar mellan byggsektionerna som sprack. Husägarna bildade en förening, förhandlade med byggbolaget och fick så småningom kompensation och felen lagade.

Utbyggnad 1978
Husen såg enligt Harry Arvidsson lite barackliknande ut innan trädgårdarna växt upp. Men det var en upplevelse att flytta in. Tidigare hade familjen Arvidsson bott trångt, men nu kändes det tvärtom. De gamla möblerna räckte inte till!
Åren gick, anspråken växte och 1978 var det var dags att bygga till huset med ett nytt allrum, två sovrum och ett duschrum. Denna gång snickrade Harry själv med hjälp av svärfar och sönerna som nu blivit tre till antalet. Den äldste var 13 år och kunde sedan få eget rum.

Lättskött och billigt
När detta skrivs har barnen flyttat hemifrån och Harry blivit änkeman. Men han bor fortfarande kvar i Berghem. Att huset är lätt att sköta och i ett plan är en fördel när man blir äldre, konstaterar han.
Många äldre, i likhet med Harry, bor fortfarande kvar i sina villor trots att trädgårdsskötsel och snöskottning kan kännas betungande. Men fördelarna överväger. Med amorterade lån är boendekostnaderna låga och närheten till grannar som man känner väl betyder också mycket.
Besöker man Berghem i dag ser man att de flesta av de en gång nästan identiska grupphusen har förändrats, trots att många av de ursprungliga ägarna, som Harry, bott kvar länge. De har värderat sitt boende så högt att de inte velat flytta utan istället byggt om i takt med livets olika faser.

Provkarta på stilideal
Under årtiondena sedan Berghem byggdes i slutet av 1960-talet har hela området förvandlats från ett enhetligt småhusområde med likartade hus till en variationsrik provkarta på personlig smak och skiftande stilideal. Med stegvisa lättnader i det regelverk som styr utformningen av den byggda miljön har makten förskjutits från det allmänna till det enskilda.
Många har investerat sin förbättrade ekonomi i husen. Till- och ombyggnader har ofta skett av andra skäl än rent praktiska. Många har byggt till, inte för att få flera sovrum utan för att få ett finrum, som de sedan möblerat med arvegods eller nya eleganta möbler. Utvecklingen i Berghem visar att bostäder inte bara är bostäder utan också hem. Det egna huset kan man påverka, kanske mer än man kan påverka situationen på den egna arbetsplatsen.

Gladare fasadfärger
De enhetliga fasadfärgerna har ersatts med klarare nyanser efter var och ens smak. Här finns hus som är målade i herrgårdsgult, blått, grönt, rosa och falurött med vita knutar.
Taken har byggts om med större lutning och nya material. Vissa hus har byggts på med en övervåning, några har till och med försetts med en indragen joddlarbalkong på gaveln. Hus ska inte se ut som skokartonger, enligt en intervjuad Berghemsbo som gjort en stor ombyggnad utan att för den skull tjäna något utrymme.

Veranda och pool
Några Berghemsbor har också byggt till veranda och på så sätt gett husen en tydlig entré, något som ursprungligen saknades. Det kunde hända att besökare av misstag knackade på i tvättstugan.
Många har som Harry Arvidsson också byggt uterum. För Harry blev en pool kronan på verket.

Materialet kommer från utställningen ”Ett annat liv” som visades på Stockholms läns museum 2006-2016.

Läs mer om Berghem i rapporten:

Berghem är ju ändå Berghem
En studie av ett bostadsområdes förändring under 35 år
Författare: Fredrika Melander Rönn Anna Ulfstrand Elisabeth Boogh
Rapport: 2005:28