Golvlister, sockel- och bröstpaneler

Golvlisten täcker skarven mellan golv och vägg. Golvlisten benämns beroende på hur hög den är; sockel- eller fotsockel, fotpanel eller sockelpanel, bröstpanel eller högre panel. Golvlisternas profiler var utformade i sammanhang med dörr- och fönsterfoder och följer sin tids karaktäristiska utseende.

1600-tal 
I de äldsta, enklaste, miljöerna utgjordes golvlisterna av släta, handhyvlade, socklar som ibland hade en liten profil längs med den övre kanten. I finare miljöer var det inte ovanligt med en låg sockelpanel med en rundad list upptill.

1700-tal

Den vanligaste sockeln, från och med 1700-talet, var en slät bräda med en karnisprofil. Denna typ av sockel utförs i princip ända fram till 1930-talet då helt släta socklar blir moderna.

Från 1700-talets mitt blev det vanligt med bröstpanel. En bröstpanel gick upp till fönsterbänkshöjd och var utförd som ett ramverk med fyllningar av trä. Fyllningarna hade olika utseende, beroende på tidsepok. Ibland ersattes fyllningarna av en slät panel.

Den släta panelen tillsammans med en golvlist nedtill och upptill avslutad med en s k mittelbandslist utgjorde en förenkling av bröstpanelen. Den släta panelen, mellan mittelbandslisten och sockeln, bestod vanligen av liggande, målade brädor. Den släta panelen kunde också vara pappersklistrad och målad som ersättning för finare paneler. Ytterligare en förenkling var att, över golvlisten, måla en bröstpanel.

Hela väggpaneler av trä, s k boaseringar, förekom i mycket påkostade miljöer i och med rokokon (1700-talets mitt) men blev vanligare vid 1700-talets slut.

Tidigt 1800-tal
Golvlisterna utfördes något lägre och med kraftigare profiler än tidigare. Bröstpaneler var ännu vanliga vars fyllningar ofta hade rombiska former.

1800-talets andra hälft
Kring 1800-talets mitt blir bröstpanelen omodern och ersattes av en sockelpanel, ihopsatt av tre delar; sockelbräda, mellanbräda och bröstlist. De nådde halvvägs upp till fönstren i de finare rummen. I de enklare rummen nöjde man sig vanligen med en enkel sockelbräda med profil.

Vid denna tid var det inte ovanligt att de olika rummen i samma hus inreddes i olika stilar som nyrokoko och nyrenässans. Bröstpanelerna kom tillbaka men gjordes högre än tidigare. I ett rum inrett i nyrenässansstil var det inte ovanligt med en manshög panel i vissa rum. Panelen avslutades upptill av en bröstlist eller en hylla och ovanför sattes vanligen en tapet. I ett rum inrett i nyrokoko var det vanligast med en sockelpanel.

Pärlsponten började tillverkas vid mitten av 1800-talet då snickerier börjar tillverkas maskinellt. Pärlsponten blev under 1800-talets slut vanlig i de flesta hem. Pärlspontpanelen gjordes ofta som en bröstpanel men det var inte ovanligt att hela rum kläddes in med pärlspont, inte bara kök och förstugor. En äldre pärlspontpanel är bredare än en yngre som är tunnare och smalare.

1900-tal


Golvlister under jugendtiden, 1900-1910, hade kraftiga profiler. De finare rummen hade ofta en hög sockelpanel. På 1910- och 20-talen var höga bröstpaneler med spännpapp i spegelfyllningarna också vanliga, men fyllningar av plywood och masonit förekom också. En bit in på 1920 ersattes pärlsponten av fasspontpanel.



1920-talets golvlister var ganska låga och utförda med en enkel profil, ofta med rokokoform.
Bröstpanelerna fanns kvar in på 1930-talet men blev snart omoderna och ersattes eller täcktes över med masonit. I och med funktionalismens inträde under 1930-talet utfördes listerna smala och helt släta – utan profileringar.

LS