Taklister

Taklisterna har liksom fodren ändrat utseende under olika tider. Den snedställda brädan var den enklaste taklistvarianten. I andra fall dominerade hålkäls- eller karnissvängda former.

Under 1700-talet var det vanligt med kraftigt hålkälsprofilerade taklister. Vid 1800-talets början utfördes taklisterna ofta av enkla snedställda brädor men kunde också vara rikare utformade. Under den senare delen av 1800-talet blev taklisterna åter kraftigare. De utformades vanligen rikare i representativa rum. Vid 1900-talets början var hålskälsprofilen vanlig. Om väggar och tak var putsade var mötet vanligen utformat som ett hålkäl. Under 30-talet, vid funktionalismens inträde, kunde taklisten utelämnas.

Taklister av gipsstuckatur kommer att behandlas under egen rubrik.

LS