1800-talet
1800 - 1850
Under 1800-talets första hälft blev det vanligt att klä in husen i panel. De nyklassicistiska träfasaderna målades i ljusa oljefärger såsom gult, ljusgrått, rosa och ibland ljusgrönt. Knutar och foder målades i avvikande färg, t ex. ljusgrått mot gul fasad. Fönsterbågarna målades mörkare än fasaderna, t ex i engelskt rött, bruna eller ärggröna. Gårdsfasaderna och uthusen målades fortfarande röda.
1850 – 1880
Efter 1850 slog schweizerstilen igenom, populärt kallad snickargjädje, och man försökte inte längre imitera stenhusarkitekturen. Färgsättningen blev friare och anknöt ofta till träets naturliga färg. Olika bruna, gröna, grå, gula och beiga nyanser blev vanliga. Fönsterbågarna var ofta målade mörka färger som engelskt rött, grönt eller brunt. Entrédörrar målades gärna i ekimitation. De skivtäckta taken målades svarta, röda eller ärggröna. Kulörerna på en byggnad blev många och gärna murriga.
1880-1900
Under slutet av 1800-talet blev det allt vanligare att förmögna familjer skaffade sig sommarvillor. De var ofta mer spektakulära än de tidiga villorna i schweizerstil och uppvisade en rik färgskala. De konstruktiva detaljerna gavs ofta färger som avvek från byggnadskroppen och de nygotiska stildragen var vanliga inslag. Mot slutet av 1800-talet tillkom de första borgerliga villastäderna och villorna fick ofta en individuell utformning i nationalromantisk anda.
Rödfärgen var mycket populär omkring sekelskiftet och idealet för de första villastäderna för arbetare var ”den röda stugan”. Husen utformades ofta efter typritningar.
Skiftena under 1800-talet som innebar en annan uppdelning av jordbruksmarken och ett ökat välstånd bland bönderna innebar en förändring i byggnadskicket. Husen fick ofta två våningar och panelades samt rödfärgades.
Rödfärgningen spred sig från städerna till landsbygden och det blev allt vanligare att de hyvlade brädorna kring dörrar och fönster målades i en avvikande färg - ofta vitt eller gult. De mest välbesuttna tog också intryck av de ljusa panelade husen i städerna och de ljusa oljefärgerna blev tongivande för de mer välbesuttna på landsbygden. Dörrarna på landsbygdens hus fick en allt mer framträdande plats och färgsattes i olika färger liksom de allt vanligare förstukvistarna med snickarglädje.
KL
