Kungens och kyrkans makt utvecklas

Den kungamakt som växte fram under medeltiden var från början svag och beroende av allianser med de mäktigaste stormannasläkterna. Riket var löst sammanhållet och maktbasen för kungarna låg under äldre medeltid främst i Götalandskapen.

I den av stormannagrupper dominerade Mälardalen hade den förste historiskt kände kungen Erik segersäll i slutet av 900-talet låtit anlägga Sigtuna som huvudort för sin maktutövning i området. Staden utvecklades snabbt till centrum för både handel och den kristna missionen i de omkringliggande landskapen.

Kungsgård och mynthus
Mitt i staden låg från början av 1000-talet kungsgården med myntverkstad och sannolikt en träkyrka. I samband med att Sigtuna vid mitten av 1000-talet blev biskopssäte överlät kungen sin gård till biskopen där denne senare lät uppföra Mälardalens första stenkyrka. Genom att ytterligare fem eller sex stenkyrkor byggdes i staden utvecklades Sigtuna under 1100-talet till ett kyrkocentrum för Mälardalen. Biskopssätet flyttades dock till Uppsala som 1164 blev säte för Sveriges förste ärkebiskop. Vid mitten av 1200-talet anlades Stockholm, vilket medförde att Sigtuna förlorade sin centrala ställning i Mälardalen.

Ytterligare ett litet stadssamhälle, Södertälje, växte fram i länet under medeltiden. Tälje, som platsen ursprungligen kallades, uppstod sannolikt genom behovet att lasta om de båtar som trafikerade Mälaren och Saltsjön. Den grunda landtunga som här skilde Mälarens från Östersjöns vatten tvingade de sjöfarande att forsla varor och annan last från en båt till en annan. Tälje förblev litet under medeltiden, men fick stadsrättigheter senast vid mitten av 1300-talet.

De första stenkyrkorna
Under loppet av 1100-talet etablerade sig den kristna kyrkan allt mer i landet och i slutet av århundradet indelades bygderna i Mälardalen i socknar och de första stenkyrkorna uppfördes på landsbygden. Därmed införlivades Sverige i den kulturella gemenskap i Europa som delades av alla de länder som tillhörde den katolska kyrkan.

Genom kyrkans organisation fick kungamakten tillgång till en effektiv administration med skrivkunnigt och utbildat folk som kunde utnyttjas för att kontrollera och beskatta befolkningen. Sockenprästen blev maktens yttersta utpost i bygderna och skulle så förbli ända fram till att de första kommunerna skapades 1862.

Nyodling och storgods
Den tidiga medeltiden var en expansiv period med stark befolkningsökning och kolonisation av skogsbygderna och skärgården i länet. Dels växte byarna i centralbygderna i storlek, dels tillkom många nya bosättningar på utmarkerna. Träldomen avskaffades genom att trälarna successivt övergick till att bli nyodlare och landbor, dvs arrendebönder, på tidigare obruten mark i böndernas eller stormännens ägo.

Stora gods bildades, särskilt efter länets Sörmlandskust. Exempel på sådana är Tyresö, Årsta i Österhaninge, Hammersta i Ösmo, Fållnäs i Sorunda och Hörningsholm på Mörkö. På dessa platser finns också lämningar efter medeltida stenhus.

Jordbruket ökade i betydelse i de centrala bondbygderna, medan ett sammansatt näringsliv med åkerbruk, boskapsskötsel, jakt och fiske var nödvändigt i det skogrika Roslagen och den karga skärgården. Säsongsfisket i ytterskärgården av främst strömming var särskilt viktigt för kust- och skärgårdsborna. Spår efter tillfälliga fångstboplatser på Landsort tyder på att detta fiske kan ha utövats redan under vikingatiden.

Korståg österut
Vid mitten av 1200-talet lade Birger jarl grunden för ett starkare kungadöme med maktambitioner också utanför rikets gränser. Detta tog sig bland annat uttryck i krig och korståg i Finland och Baltikum. Genom hans son Magnus ladulås flyttades maktcentrum från Götaland till Mälardalen som kommit att ligga mer centralt i riket, som också omfattade Finland. På Stadsholmen (i dag Gamla stan) utvecklades nu det av Birger jarl grundlagda Stockholm till att bli landets viktigaste stad - strategiskt beläget som ett lås för Mälaren.

Genom att utveckla skatteväsendet kunde kungamakten kosta på sig ett för sin ställning passande hovliv och bygga borgar för att stärka kontrollen av riket. På sitt nybyggda sommarpalats Alsnö hus, på Adelsö i Mälaren, lät kung Magnus genom ett avtal med stormännen 1280 bilda ett adligt stånd med särskilda rättigheter. Denna överenskommelse, den så kallade Alsnö stadga, gav skattefrihet, så kallat frälse, åt den som gjorde krigstjänst åt kungen som tungt beväpnad ryttare. På så sätt skapade kungamakten en ryttarhär av kontinentalt mönster.