Medeltida kyrkor

De första kyrkorna uppfördes i trä under 1000-talet, men de var troligen från början knutna till kungens och de kristna stormännens gårdar. Sannolikt har många av dessa gårdskyrkor senare övergått till att bli kyrkor för hela bygden och då ersatts av en sockenkyrka av sten. De första stenkyrkorna på landsbygden i länet uppfördes i slutet av 1100-talet och i början av 1200-talet söder om Mälaren och kring Sigtuna. I Roslagen började man bygga stenkyrkor först vid slutet av 1200-talet, vilket tyder på att sockenbildningen var senare i detta område.

Romanskt och gotiskt
Den äldsta gruppen stenkyrkor på landsbygden byggdes i den romanska stilen. De var oftast mycket enkelt utformade och murade med oregelbundet tillhuggna gråstensblock. Den romanska stilen var tung och sluten med små rundbågiga fönstergluggar. Kyrkobyggnaden bestod i regel av ett långhus med ett smalare kor, i Uppland ofta försett med en halvrund utbyggnad (absid), och i väster ibland ett torn. Fina exempel på välbevarade romanska kyrkor är Hilleshög i Ekerö kommun och Markim i Vallentuna kommun. Stenkyrkorna i Roslagen byggdes i den gotiska stilen. Också dessa var byggda i oregelbundet huggen gråsten, men kyrkorummet var öppnare med ett kor som var lika brett som långhuset. De spetsbågiga fönstren och portalerna gjordes nu större och dekorerades ofta med det nya materialet tegel. Många välbevarade exempel på dessa så kallade salskyrkor finns i Roslagen, till exempel kyrkorna i Häverö, Malsta och Söderby-Karl i Norrtälje kommun.

Målningar med bibelscener
Under senmedeltiden lades stora summor ned på ombyggnader av många av kyrkorna i länet. De byggdes ofta ut och kompletterades med både vapenhus och sakristia. Samtidigt försågs de med tegelvalv. I många sockenkyrkor pryddes under 1400-talet valv och väggar med kalkmålningar där de bibliska berättelserna illustrerades i tidstypisk, medeltida dräkt. Länets kanske finaste exempel på tidens kalkmålningar är Täby kyrka som dekorerades av Albertus Pictor i slutet av 1400-talet.

Endast ståplats
Under medeltiden fanns det inga bänkar i kyrkan, utan menigheten fick under hela mässan stå upp i den dunkla och kyliga stenbyggnaden. I vaxljusens svaga sken och i oset från rökelsen framförde prästen i sin färgrika skrud latinska bibeltexter och böner, obegripliga för de vanliga människorna. Under söndagens högmässa höll dock prästen sin predikan på svenska.