Torvtak

Fram till 1700-talets början var torv det vanligaste taktäckningsmaterialet på timrade bostadshus. Idag är det mest hembygdsgårdar som har torvtak. Vid mitten av 1800-talet var torvtak vanligt förekommande på landsbygden och i början av 1900-talet, under nationalromantiken fick torvtaken ett uppsving, dock främst på uthus.

Ett torvtak kräver relativt flack taklutning, tyngden gör att torven kan hasa ned om den ligger för brant. Äldre byggnadstraditioner är påverkade av torvtakets konstruktion, dess lutning och dess breda vindskivor.

Det underliggande vattentäta skiktet i torvtaket har traditionellt bestått av björknäver, även   halm och vass har använts. I modern tid harmaterial som  eternit och grundisoleringsmatta, s k Platon,  prövats som underlag till torven. Anledningen till detta är främst att björknävern är svår och dyr att få tag på.

KL