Tegeltak

Lertegel är idag det vanligaste takmaterialet på landsbygden i Sverige och i kombination med den faluröda stugan är det något av det svenskaste man kan tänka sig.

Taktegel introducerades på kloster och vissa kyrkor under medeltiden. Så småningom började tegel som taktäckning även användas på herrgårdar och byggnader i städerna. På landsbygden fick gårdarnas bostadshus tegeltak först under 1800-talet och så småningom blev de vanliga även på ekonomibyggnader. Ofta har läkt och tegelpannor lagts ovanpå tidigare taktäckning av torv eller halm.

När tegelbruken kom med maskinellt strängpressat taktegel mot slutet av 1800-talet slog teglet ut övriga taktäckningsmaterial, eftersom det hade lång varaktighet och var relativt billigt.

En stor del av 1900-talets villor samt flerbostadshus, framför allt från 1920 och framåt, har taktäckning av tegel. På 1950-talet når taktegelproduktionen sin kulmen i Norden.  Därefter gick produktionen ned, nya material slog ut teglet. Under senare år har pendeln åter svängt och miljömedvetandet har gjort att naturmaterial såsom lertegel åter efterfrågas alltmer.

Till skillnad från många andra takmaterial har teglet en mängd fördelar. Äkta lertegel är ett rent naturmaterial med en praktiskt taget obegränsad livslängd. Teglet har förmågan att andas, vilket gör att underliggande kondensfukt kan ventileras bort. Teglet kan på så vis bidra till ett sunt inomhusklimat och till att takkonstruktionen håller längre.

Det finns och har funnits mängder av olika tegeltyper. Varje bruk hade en speciell form av tegel som sitt kännetecken. Vanligast var länge det gamla enkupiga teglet, som vid 1800-talets slut fick hård konkurrens av den flackare tvåkupiga pannan och det flata falsteglet, i vissa trakter också den trekupiga pannan. Industrins utveckling i slutet av 1800-talet gav upphov till en mångfald av olika typer av formpressade tegel. Glaserat taktegel var vanligt under nationalromantiken, i början av 1900-talet, men förekom redan på 1600-talet. Glaserat tegel är ett mycket bra material men det kan vara svårt att hitta kompletteringspannor i samma nyans då de ofta är färgade mörka med pigment.

I äldre tider lades teglet ofta på öppen läkt med undermurning, d v s teglet fogströks med kalkbruk. Det kan vara svårt att få ett sådant tak tätt.

Nocktegel började användas i slutet av 1800-talet. Tidigare täcktes nockarna med plåt eller bräder.

Takteglet byts dessvärre ofta ut mot imitationsmaterial i betong, plåt och plast.

KL