Fårhus

Får är tåliga varför fårhuset ofta var en enkel oisolerad byggnad som bara gav skydd mot väder och vind. Fåren kunde också hänvisas till ett utrymme i ladugården eller dela fähus med grisarna. Ännu på 1800-talets gård återfinns fåren vanligen i ladugården. 
 
När separata fårhus byggdes på gärden utformades de som mindre, enkla ladugårdar. På 1900-talet infördes fårhus i form av enkla, öppna oisolerade lador, vanligen täckta med pulpettak.
 
Får och getter hörde till skogs- och mellanbygderna samt skärgården och de vallades på utmarks- och skogsbete. I skärgården var det vanligt att djuren släpptes på sommarbete på öarna och här och var förekom enkla små fårhus som skydd. 
 
Fårhusen ute i markerna har beroende på område haft olika lokala benämningar som t ex "hytta", "söhus" eller "smalhus" Från 1700- och 1800-talen omtalas mobila fårkojor eller kvior som flyttades runt när fåren t ex betade på trädesåkrarna.

LS