Nyhtestablå

Kvarnar

Till det gamla kulturlandskapet hörde också vatten- eller väderkvarnar som uppfördes på lämpliga platser.

Kvarnar har uppförts på gemensamma eller enskilda initiativ och har i äldre tid förekommit i anslutning till de flesta byarna och större egendomar. Om de ägdes kooperativt var de placerade på samfälld mark.

I gynnade områden kunde de också förekomma vid många gårdar men handelsdrivna kvarnar blev vanliga mot slutet av 1800-talet och därefter. Under samma period omvandlades också många större kvarnar till andelskvarnar, där bönderna tecknade sig för nyttjanderätten.

En kvarns kapacitet beräknades på antalet kvarnstenar. En liten kvarn hade ett par kvarnstenar medan större kvarnar kanske kunde ha upp till tio par kvarnstenar.

Vattenkvarnarna var av flera olika typer, beroende på vattenhjulets typ och princip. Skvaltkvarnar hade liggande skovel och en lodrät axel som drev den översta kvarnstenen. De kunde uppföras som mindre och enkla konstruktioner och krävde litet vattenflöde.

Hjulkvarnarna kan delas i två typer; ovanfallskvarn och underfallskvarn. Den effektivaste var ovanfallskvarnen som krävde stor fallhöjd men gav mest kraft. Hjulkvarnarna krävde mycket vattenflöde för att drivas men när förutsättningarna fanns erbjöd de stor kapacitet.

Kvarnbyggnaderna har oftast uppförts med kraftiga konstruktioner och stommar, dels på grund av anslutningen till vattnet men också på grund av mekaniska belastningar och krafter. Om inte hela kvarnhuset var uppfört i sten var vanligen bottenvåningen det. Överbyggnaden var då inte så sällan av timmer, men ramverkskonstruktioner förekom också.

Den vanligaste typen av väderkvarn har ett hus som kan roteras kring en axel för att ställas i förhållande till vindriktningen. Rörelsen överförs sedan till en rund kvarnsten som ligger ovanpå en stillastående. Dessa s k stubbkvarnar stående på en fot och byggda helt av trä är mycket vanliga på Öland. Den andra och större typen, som kallas för den holländska kvarnen eller hättkvarn, har vanligen en bottenvåning av sten, ett kvarnhus med stomme av timmer och en vridbar huv av trä som bär vingarna.

LS



AN-10351 Marums kvarn.

LX2006-0937 Stolpkvarn från 1812.