Äldre kakelugnar

1400-tal (Medeltid)
De äldsta kända kakelugnarna var uppbyggda av lerkärl, s k skålkakel, och kallas för skålkakelugnar eller pottkakelugnar. Skålkaklet drejades och trycktes sedan till så att de bildade en fyrkant som sedan murades runt en eldstad. De medeltida skålkakelugnarna hade antingen oglaserade eller blyglaserade kakel. I Norden finns inga skålkakelugnar bevarade.

1500-tal (Renässans)
Formpressade kakel med reliefmönster uppträder i Norden under 1500-talet. De utvecklades i Tyskland och importen skedde vanligen inte av kakel utan utav kakelformar. Kakelugnarna var murade i flera avsatser, avsmalnande uppåt. De formpressade reliefkaklen hade ofta bibliska motiv men furstemotiv var också vanliga. Motiven var genom importen av kakelformar av tyskt ursprung. Kakelugnarnas reliefkakel hade svarta eller mörkt gröna blyglasyrer.

1600-tal (Barock)
Under barocken var kakelugnarna, liksom under renässansen, ofta murade i fler avsatser, avsmalnande uppåt. Kaklen var relativt små och kvadratiska och hade en lägre mönsterrelief än tidigare. Mot slutet av 1600-talet blev det vanligt att kakelugnar placerades i anslutning till öppna spisar, med vilka de hade gemensam rökgång. Tanken var att man, när elden i spisen slocknat, skulle flytta över glöden till kakelugnen som skulle ge eftervärme.       

1700-talet början (Senbarock)
Kring sekelskiftet 1700 ersattes reliefkaklen av släta kakel. Kaklen var enfärgade eller mönstermålade i koboltblått mot vit botten. Man använde sig av en vit tennglasyr, som sällan var helt vit utan snarare tonad och krackelerad till sin karaktär. Den blev dominerande under hela 1700-talet. Dekoren var ännu vanligen efter tyska förebilder och kunde bestå av blommor, figurscener eller landskap. Varje kakel på kakelugnen var försett med samma ornament. Tidens enklare kakelugnar var ofta glaserade i en djupt grön färg. Den gröna blyglasyren var vanlig under 1700-talets förra hälft men användes seklet ut. Till formen var kakelugnarna flata eller runda.

LS