Kakelugnar sent 1800-tal (Nystilar)

Med den industriella tillverkningen av kakelugnar från mitten av 1800-talet följde en rik flora av kakelugnar med olika utformning. Den medförde också ändrade glasyrmetoder. De äldre kakelugnarnas kakelglasyr var vanligen spröd, lite matt och nästan aldrig helt vit. När den ljusare vit- och gulleran började användas kunde kaklet ges en större vithet. Med de nya metoderna gjordes helt vita, porslinsliknande kakel men en hantverksmässig dimension försvann. Det vita kaklet kunde dekoreras med emaljfärger och förgyllning.

Former från tidigare epoker togs upp. Kakelugnarna anpassades efter högborgerliga ideal där de olika rummen inreddes i olika nystilar. I ett rum inrett i nyrenässans kunde kakelugnen ha reliefmönstrade kakel i olika mörka färger, i ett rum inrett i nyrokoko var kakelugnen ljus. Den s k majolikan, en kraftigt färgad blyglasyr, vanligen grön men också brun och blå, användes i stor utsträckning till nyrenässanskakelugnar.

De rikt utformade kakelugnarna förekom i representativa utrymmen, i andra rum hade man vita, oftast runda kakelugnar. Den enkla standardkakelugnen, vanlig under 1800-talets slut och 1900-talets början, var i regel slät med vit, blank glasyr och en hög krönsims i kraftig relief.

LS