Limfärg

Limfärg består av krita, utrörd i vatten med animaliskt lim eller cellulosalim som bindemedel, eventuellt brutet med färgpigment. Förr var limmet oftast ett animaliskt lim (benlim, hornlim, eller pärllim som det också kallas), men från 1940-talet har cellulosalim också använts. Benlim är lite starkare än cellulosalim, men cellulosalim gör att färgen blir lite lättare att stryka ut. För den ovana kan det vara bra att öva sig med limfärg av cellulosalim. På gamla ytor där man inte bör avvika från originalbehandlingen är det lämpligt att använda benlim.

Sedan lång tid tillbaka används limfärg till målning av väggar, tak och spiselmurar. Till tak har limfärg använts in i modern tid och till spiselmurar används den fortfarande. En limfärgad yta är matt men har ändå lyster. En pigmenterad limfärg får ofta en distinkt kulör. Färgens matta och känsliga yta har gjort att den inte använts till målning av snickerier och möbler.

Limfärg är lämplig på underlag som är skyddade från fukt. Färgen flagar nästan aldrig och är lätt att tvätta bort. Limfärg lämpar sig väl till stuckaturtak eftersom den går att tvätta ner vid ommålning. Om man håller sig till limfärg sparar man därför stuckatur och originaldetaljer som annars försvinner under alla färglager.

KL