Nyhtestablå

Pigment

Pigment, färgämne eller färgstoff är benämningen på den färgade ingrediensen i en färg. Man delar in pigmenten i oorganiska och organiska pigment. De oorganiska pigmenten är antingen naturliga mineraler eller syntetiskt framställda metallföreningar och dylikt. De organiska pigmenten är kolföreningar som tillverkats av växt- eller djurdelar eller utvunnits ur t ex petroleum. En annan uppdelning är jordfärger och järnoxidfärger, krossade mineraler samt syntetiskt framställda pigment.

De mest använda kulörerna förr var de s k jordfärgerna, d v s terror, ockror och umbror. De utvinns direkt ur naturen där de förekommer som vittringsjordar. Prov på äldre färgsättning kan man ofta återfinna under senare färglager.

Kalkfärgen kan färgas med kalkäkta pigment (s.k. jordpigment som tillsätts i den ovan beskrivna lösningen). Exempel på jordpigment är alla ockror (t.ex. guldockra), bränd och obränd terra di sienna (brunröda färgtoner), umbra (varmt grå eller grågröna färgtoner), järnoxider (röda färger). Blått och grönt har sällan förekommit som kalkfärg i äldre tider. Det enda äldre kalkäkta blå pigmentet var kobolt. Kobolt användes mest till interiör målning i kyrkor p g a att det var så dyrt. Ett billigare sätt att erhålla blåaktiga färgtoner var att blanda kimrök i kalken. På 1930-talet började man använda ett grönt pigment, kromoxidgrönt, i kalkfärg.

KL



LD98-0079 Pigment säljs hos välsorterade färghandlare eller i byggnadsvårdsbutiker.